Lukas Ernryd: Lukas Ernryd: En sann fotbollssupporter är med i vått och torrt – som min barndomsvän Danne

Min bror Peter tog mig till min första match när jag var åtta år. Det var det. Sen var jag randig.

Andra har ett annat öde. Föds in i Barcelona eller Bayern München. Ser stormatcher varje år. Ett dåligt år? När säsongen inte har vunnits efter hälften av matcherna.

Jag är inte en av er.

Mitt lag bär svartvita ränder. Vi kämpar efter andetag. Vi vet att inget kommer gratis.

En kampsång handlar om att vi inte kommer från Hittarp eller Råå. Vi är närmare Ven. Och vi älskar vårt lag.

Det finns andra också. En som hyllar legendaren Sonny Johanssons 309 mål. Och en om vad man skulle göra om man fick vingar som örnen och blev lös i magen.

Man skulle flyga över Malmö.

Det är högt och lågt. Men mest är det kärlek. En kärlek för ett lag som gett både glädje och sorg på Landskrona IP.

Mest av det senare.

I skrivande stund ser allt nattsvart ut. Förra helgen såg jag hemmamatchen mot Frej. Det var som att bli slagen med en påse hårda karameller.

Vi behövde desperat tre poäng. Ledningen tar vi. Hamnar sedan i underläge, 1-2. Killarna reser sig och inte bara kvitterar utan gör 3-2.

Men parkbänken är aldrig långt borta. Det vet alla från Landskrona. Frej får en straff och avslutar sedan med ett mål till.

Vi förlorar med 3-4.

Efteråt stirrar jag in i väggen i en timme. Känner att allt är som det brukar. En injektion permafrost rakt in i hjärtat.

Nu väntar en handfull tuffa matcher och vi har det inte längre i egna händer. Det är i Guds. Och hen har ett horn i sidan till randigt.

I sann Bois-anda råder det dubbel motvind. För klubben är i ekonomisk kris. Får vi inte in tre miljoner innan årets slut spelar det ingen roll om vi klarar kontraktet.

Vi får inte vara med ändå.

Min barndomsvän Danne har redan skänkt pengar till klubben. Trots att klubben misskött allt som kan misskötas och lite till.

Låt mig berätta om Danne.

Hans tro på sitt lag är större än allt jordiskt tjafs som någon kan komma dragandes med. Danne följde med sin farsa på en match. Sedan var han fast.

Danne kan alla startelvor som ingen rimlig människa borde kunna minnas.

Danne kan alla sångerna. Han kan vet hur korven smakade för 20 år sedan. Danne såg sitt lag när det var nere i tvåan.

Han såg dem i Allsvenskan.

När kompisarna övergav det sjunkande skeppet för att istället hålla på lag som det gick bättre för – som IFK Göteborg och Helsingborgs IF – tog Danne fram hinkar och öste vatten.

Han är motsatsen till alla medgångssupporters som finns där ute. Han är på läktaren i november när spöregnet slår mot ansiktet och hoppet är ute. Men Danne visar då – när spelarna behöver det som mest – att det finns ett ljus som aldrig slocknar.

Han är supportern som alla lag vill värva.

Men det kan de glömma.

Dannes fotbollssjäl är inte till salu. Den är svartvit. Den är från Landskrona.

Större än löften om lätta segrar när solen skiner.

Och det är med sådana supporters som en klubb klarar sig. Därför är jag inte orolig för om Bois trillar ner i division ett södra. De kommer fortfarande ha Danne.

Lika stor som Sonny Johansson.