Vinst är inget att vara rädd för
Så valde sajten Alliansfritt Sverige att illustrera nyheten om Uppdrag Gransknings avslöjande om svältkosten på privat drivna Hälsans förskola. Rättvist? Knappast. Raljant? Visst. Men sajten lyckades i en enda bild förmedla essensen i det budskap som vänsterdebattörer nu sannolikt kommer att ägna spaltmeter åt att utveckla: att vinst i förskolesektorn leder till att giriga företagare roffar åt sig skattemedel – medan barn blir lidande. Uppdrag Gransknings reportage är som hämtat ur Alliansens pr-strategers värsta mardrömmar.
Vem som är offer är solklart – det är barnen, som varit utlämnade till vuxna som har gett dem för lite och för näringsfattig mat. Vem som är förövare likaså – det är ägaren Bijan Fahimi, folkpartist med styrelseplatser i Svenskt Näringsliv och Almega, som struntat i förskolepersonalens klagomål samtidigt som hans företag visat miljontals kronor i vinst.
Den som vill se privata alternativ i välfärden har gott om kloka argument på sin sida. För det första förekommer det missförhållanden även i kommunala verksamheter. För det andra är vinst inte något att vara rädd för – vinst behövs för att en företagare ska kunna investera i verksamheten och expandera. Om de privata driftsformerna i välfärden avskaffades skulle det innebära att många populära förskolor, skolor och vårdboenden skulle läggas ner, det skulle bli färre arbetsgivare som konkurrerade om personalen och välfärden skulle gå miste om viktiga investeringar.
Men att bemöta berättelser om hungrande barn med en principdiskussion om driftsformer, vikten av företagande och valfrihet – det är ett pr-krig som vinstförespråkarna kommer att ha mycket svårt att vinna.
Allianspartierna kan i det här laget bara göra en sak: kräva räfst och rättarting och utlova en bättre kvalitetssäkring av verksamheterna i välfärden. Även det är förstås betydligt enklare sagt än gjort. Vård, skola och omsorg är något annat och mer komplicerat än att producera exempelvis kläder – verksamheten består av möten mellan människor och kan inte regleras in i minsta detalj.
På sikt kan förhoppningsvis den pågående Ägarprövningsutredningen, som utreder vilka krav som bör ställas på privata aktörer inom skola, vård och omsorg, leda till en ökad insikt bland investerare om att sektorn kräver långsiktigt ledarskap. Men Alliansens politiker borde också se till att oftare höja rösten mot oseriösa företagare i välfärdssektorn – inte minst mot sådana som uppfattas tillhöra det egna lägret.
Visst är det ett problem att de privata alternativen i välfärden ständigt ifrågasätts. Men det är också ett problem när enskilda företagare genom girighet och kortsiktighet sätter förtroendet för marknadsekonomin på spel. Om allmänheten ska kunna ha fortsatt förtroende för de privata alternativen får inte missförhållanden förminskas eller sopas under mattan.
