Vakna elever är bättre än sovande

Flytta till Bad Kissingen. Den lilla sydtyska staden lanserar sig nu som staden där verksamheterna bygger på kunskap om människans inre klocka.

Invånarna uppmuntras att registrera sina kronotyper – om de är nattugglor eller morgonmänniskor – i en central databas, som i sin tur är tänkt att påverka hur arbetsgivare och skolor lägger upp sina verksamheter. Tanken är att ökad kunskap ska göra det lättare för alla elever och anställda att komma till sin rätt, oavsett vilka sömnmönster de följer.

Avancerade register över invånarnas sömnvanor låter kanske inte som ett särskilt eftersträvansvärt ideal. Men tanken att låta människor arbeta och gå i skolan när de är som piggast är klart intressant.

I dag tillbringar de flesta mer tid i artificiellt ljus inomhus än ute i det fria, vilket bidragit till att en majoritet av svenskarna numera är piggare på kvällarna än om morgnarna.  Den inre klockan påverkas också av åldern. På senare år har forskning visat att människans inre klocka ändras med åren. Människan är som mest morgonpigg under småbarnsåren och ålderdomen – och som mest morgontrött i slutet av tonåren.

Hos vuxna är nivåerna av melatonin, som styr sömnigheten, ofta som högst vid ungefär klockan fyra på natten. Tonåringar, däremot, har högst nivåer av melatonin vid klockan sju. Det innebär att en väckningstid vid sex – sju på morgonen kan kännas som att vakna mitt i natten. Om tonårsbarnen är sura och har svårt att koncentrera sig på skolarbetet är förklaringen kanske inte att de saknar karaktär - det kanske är så enkelt som att de lever med ständig jet lag.

Ändå organiseras skolan och arbetslivet som om vi vore kvar i jordbrukssamhället och beroende av att utnyttja minsta spillra dagsljus.

Tidiga morgnar förknippas fortfarande med självdisciplin, strävsamhet och hög moral. Att vilja ligga och dra sig i sängen på morgonen kopplas däremot ihop med lathet.

I Kanada finns gott om skolor som redan anpassat sig efter forskningen – till exempel gymnasieskolan Eastern Commerce Collegiate Institute i Toronto, som redan år 2009 att flytta starttiden från klockan 9.00 till 10.00 på morgonen. Resultatet: lägre frånvaro och högre betyg. Dessutom sov tonåringarna i genomsnitt en halvtimme mer per natt.

I Sverige lyser debatten om arbetstiderna  och den biologiska klockan däremot med sin frånvaro. De få som lyfter frågan – som ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter på Sundsvalls Tidning, som skrev en krönika i ämnet den 25 januari – får räkna med ilskna kommentarer om att det daltas för mycket med ungdomen.

Men att se över starttiderna i skolan och arbetslivet handlar inte om att uppmuntra lathet – utan att anpassa arbetsdagen så att alla, oavsett sömnmönster, kommer bättre till sin rätt. Det är hög tid att skippa moralismen och följa forskningen.