Annons
Nyheter

Svenskheten är en lök

Nationaldagen har passerat – och med den också den obligatoriska debatten om svenskheten. Vad betyder det egentligen att vara svensk? Vilka släpps in, vilka stängs ute?
Nyheter • Publicerad 15 juni 2012
Foto: 

År efter år diskuteras samma fråga, utan att vi tycks vara närmare ett allmänt accepterat svar. Jasenko Selimovic (FP), statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, skrev nyligen i DN att nyckeln ligger i det civila medborgarskapet. Genom att upprätta ett medborgarskapskontrakt, som preciserar vad en invandrare bör göra för att bli en del av samhället, kan det bli möjligt att skapa en ny, uppdaterad svensk identitet.

”Hellre preciserade krav på medborgarskapet än otydliga och livslånga krav på kärlek till sill och potatis. Hellre en debatt om vad svenskheten bör vara än det vaga och outtalade samförståndet om vad det är.”

Annons

Jag håller med honom. Det civila medborgarskapet är en av få fruktbara vägar framåt mot en uppdaterad svenskhet. Och samtidigt känns det så sorgligt att vi ännu, år 2012, diskuterar behovet av en modern svensk identitet som vore det en avlägsen önskedröm.

För visst är det något konstigt med en nationell självbild som ligger så långt ifrån verkligheten? Sverige är ett invandrarland. Omkring var femte invånare är född utomlands eller har föräldrar som är födda utomlands.

Ändå får jag – som tredje generationens invandrare från Estland – ibland höra att jag inte är svensk, eftersom mina förfäder ligger begravda på andra sidan Östersjön. Det spelar ingen roll att min barndom präglats av Fem myror och Astrid Lindgrens samlade verk. Svensk medborgare, låt gå för det. Men inte en etnisk svensk – och det är i praktiken vad som krävs för att räknas som svensk på riktigt.

Samtidigt tycks ingen kunna svara på frågan om hur lång tid det tar att betraktas som etnisk svensk. Kommer min tvåårige son, som har estnisk-svensk-danska rötter, kunna ta sin svenskhet för given? Fokuseringen på blodsband gör att det tycks ta generationer för en familj att accepteras som en naturlig del av Sverige.

Jag inser att etniciteten är en faktor som inte kommer att försvinna. Men det är hög tid att komplettera idén om svensken som blond och sillätande med en annan svenskhet. Någonting som liknar det Qaisar Mahmood beskriver i sin bok ”Jakten på svenskheten”  –  den svenska identiteten som en lök, där lager byggs på lager, från bondesamhället via industrialismen in i globaliseringen. Det är inte kärnan som är det viktiga, utan svenskheten byggs ständigt på.

För faktum är ju att vi alla har identiteter som ligger lager på lager och som kan vara mer eller mindre komplicerade att förena.

Är det möjligt att ladda medborgarskapet med så mycket symbolik och mening att betydelsen av ordet ”svensk” uppdateras? Jag vet faktiskt inte. Men jag är övertygad om att frågan borde uppmärksammas och diskuteras – och inte bara på nationaldagen.

Karin Rebas är generalsekreterare för Bertil Ohlininstitutet.

Mikael Hallqvist
Karin Rebas
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons