Ladda landbygden med framtidstro

I dagarna har den gröna, liberala tankesmedjan Fores gett ut antologin Håll gränsen, där arton skribenter – företrädesvis liberaler - beskrivit var det är viktigt att dra gränser i politiken.

Flera av de mest intressanta texterna handlar om slitningarna mellan stad och landsbygd – eller, mer exakt: om de skadliga föreställningar och uppblåsta motsättningar som präglar mediernas bevakning och den politiska debatten. Fokus ligger främst på Norrland, men resonemangen är ofta aktuella även i Skåne.

Under rubriken ”Håll gränsen mot stereotyperna” skriver Ola Nordebo, politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, om urbaniseringens mekanismer. Det finns en utbredd föreställning om att inflyttningen till städerna främst drivs på av att folk flyttar till jobben. Men processen beror inte minst på sociala och kulturella faktorer, anser Nordebo. För att den urbana storstadsmänniskan ska kunna skapa en bild av sig själv som lyckad och tolerant behövs en negativ motpol – en roll som pådyvlas norrlänningar och landsbygdsbor.

På landsbygden är det naturen som lyfts fram som något positivt. De som faktiskt bor på landet beskrivs nedlåtande eller påtvingas en offerkofta – som om de var personer som måste tas om hand.

Eva Cooper, politisk redaktör på Hälsingetidningar, har utflyttningsorten Söderhamn som utgångspunkt. När det som anses driftigt eller till och med normalt för en ung vuxen är att flytta från orten – vad säger det då om dem som blir kvar? Att stanna uppfattas inte sällan av omgivningen som ett bevis på passivitet och oförmåga.

Risken är förstås att den föreställningen spär på en redan negativ spiral. Kommunerna misslyckas med att locka tillbaka de unga vuxna som flyttat iväg för att plugga eller göra karriär – samtidigt som de som bor kvar inte engageras i sitt lokalsamhälle.

Självklart måste de som bor i utflyttningsorter ha krisinsikt och försöka se realistiskt på framtidsmöjligheterna. Men samtidigt är det uppenbart att många små orter skulle tjäna på ett större självförtroende.

För faktum är ju att det finns en helt annan landsbygdsberättelse, som också förtjänar att nå ut i mediebruset. Den om små orter som blomstrar tack vare att de befolkas av driftiga mångsysslare. Om orter som tillåter en frihet och kreativitet som storstäderna på grund av bostadsbrist och ett högt kostnadsläge inte erbjuder.

I och med den digitala utvecklingen finns det utrymme för landsbygden att bli, för att låna Nordebos ord, ”ett modernt, posturbant alternativ”. Att flytta från Malmö eller Stockholm till hus utanför Tomelilla eller i Järvsö behöver inte betyda att man försakar något – mycket av det storstaden erbjuder i form av kultur, shopping och ett socialt nätverk finns ju på nätet. Men det krävs också en förändrad politisk diskussion om hur livet på landsbygden är och borde vara, hur livet på landet kan laddas med mer positiva föreställningar. Idéer, myter och fördomar spelar roll för landsbygdens chanser.