Censur på Google hotar friheten

Riktigt så enkelt kommer det inte att bli. Det som finns publicerat på nätet är oftast omöjligt att radera. Men genom ett beslut i EU-domstolen i maj tas ett steg i den riktningen. Efter att en spanjor klagat över att Google länkade till information om en gammal konkurs slog domstolen fast att människor har ”rätt att bli glömda”. Nu har Google lagt upp ett formulär där alla som vill bli av med misshagliga länkar kan anmäla sig.

Möjligheten har redan använts av tiotusentals personer. Bland dem finns, enligt BBC, en pedofil som inte vill att Google ska länka till information om hans fall, en läkare som vill hindra nya patienter från att se tidigare patienters negativa omdömen om honom samt en politiker som vill dölja sina misstag från väljarna. 

Nu går Google igenom ansökningarna och godkänner eller avfärdar dem. Gränsen mellan vad som är tillåtet och inte är långt ifrån knivskarp: det märks bland annat i att Google först tagit bort och sedan återinfört länkar till vissa stora tidningssajter, som The Guardian, efter att de klagat över censuren. 

Med tanke på hur många det är som vill utnyttja möjligheten att bli glömd är risken stor att den byråkratiska apparaten kring raderingarna blir enorm – kanske så betungande att Google, hellre än att följa EU-lagstiftningen, flyttar sin verksamhet från kontinenten.

EU-domstolens beslut är problematiskt, på flera vis. Dels för att det inkräktar på informationsfriheten. När vissa hävdar rätten att bli glömd innebär det att alla andra fråntas rätten att minnas.

Dels för att domstolen riktar in sig på Google, som förmedlar länken, inte på sajter som publicerar felaktig eller olaglig information.

Att göra söktjänster ansvariga för uppgifter de länkar till innebär ett angrepp mot internets själva funktion – att sidor länkas samman. Om Google hålls ansvarigt för information som publiceras på enskilda sajter, hur ska det då gå för tidningar? Och hur är det med sajter där enskilda kan betygssätta tjänster och företag? Ska det vara möjligt att hitta till sajter där enskilda kunder kan peka ut bilskojare eller varna för usla restauranger?

I dagsläget händer det inte mycket på lagstiftningsfronten. Ett nytt Europaparlament är på väg att installeras, en ny EU-kommission ska tillsättas. Just därför är det viktigt att debatten kring EU-domstolens beslut hålls vid liv.

Informationsfriheten borde regleras av lagstiftare – inte av enskilda Googleanställda. Och de som verkligen utsätts för förtal på nätet borde ha ett vettigare skydd än att Google censurerar länkar på måfå.