Bankerna tjänar på kundens lathet

Bäst chans till en vettig ränta har du om du råkar vara medelålders och man, visar en Sifoundersökning från mars. I den gruppen är det många som prutar hos banken – och som dessutom har tillgångar som kan användas som påtryckningsmedel i förhandlingarna. Unga kvinnor är däremot dåliga på att pruta. De tycker att det är obekvämt och är ovana vid bankkontakter. Motviljan mot att bråka är något som står många unga kvinnor dyrt.

Enligt Sifo lyckas de flesta som försöker pruta med att få ner sina kostnader. För snittprutaren med ett lån på två miljoner kronor betyder det en besparing på närmare 7?000 kronor om året. Övriga får nöja sig med bankens prissättning – och den varierar.

När Claes Hemberg, sparekonom på Avanza, nyligen satte igång en kampanj med namnet ”säg din ränta” på mikrobloggen Twitter, fick han över tusen svar. Svenska Dagbladet följde upp med en räntekarta, dit låntagare själva kan rapportera in vad de får betala för bostadslånen. Där är det enkelt att se hur bankernas villkor skiljer sig åt.

I Trelleborgstrakten bor en låntagare som betalar 3,46 procents ränta på huslånen. Någon kilometer bort betalar en annan 5,25 procent i ränta. I Kristianstad har en låntagare rapporterat in en ränta på 3,7 procent – medan en annan bundit upp sig till en ränta på hela 6 procent.

Rättvist? Knappast. En del av skillnaderna är förstås rimliga och beror på faktorer som olika bindningstider. Men det är också uppenbart att bankerna utnyttjar kundernas lojalitet – och lathet.

Kunderna tjänar på en rörlig marknad och hård konkurrens. Ur bankernas perspektiv är det istället praktiskt med kunder som sitter still i båten. Därför gör de också sitt bästa för att se till att kunderna bara har en enda bank.

Bolånekunder är särskilt lätta att fånga in. För att få förmånliga villkor kräver banken ofta att man samlar all sin bankverksamhet på ett och samma ställe. När en kund väl har sagt ja till hela paketet: bolån, löne­konto, pensionssparande – blir den mentala spärren mot att byta hög. Faktum är att bara en av tio bankkunder har bytt bank de senaste tio åren.

Med en så trögrörlig marknad behöver inte bankerna behandla sina existerande kunder särskilt väl. De kan ta ut extra avgifter för bankdosor, kontantuttag och internettjänster. De kan gå med på ränterabatter – som sedan plötsligt försvinner, utan att banken förvarnat om det. När Riksbanken sänker räntan kan bankerna snabbt följa efter med sänkta sparräntor, men inte med omedelbart sänkta låneräntor.

Det är lätt att gnälla. Men faktiskt är det nästan lika lätt att göra något åt problemet. Tack vare kampanjen ”säg din ränta” finns nu ett enkelt verktyg att ta reda på vilka rabatter andra har fått. Nöj dig inte med usla villkor. Skaffa två banker – eller ännu fler. Spela ut dem mot varandra. Din bankman må vara sympatisk, men är en trevlig stämning på bankmötet värd flera tusen om året?

Karin Rebas är generalsekreterare för Bertil Ohlininstitutet.