Annons
Nyheter

Mellan stämpelklocka och lönebesked tog vuxenlivet form

Lökarna var stora som apelsiner. Man la dem i en stor grönsaksklyv och fällde ner en kniv.
Nyheter • Publicerad 16 oktober 2013
Foto: Claes Nyberg

Löksaften sprayade mig i ansiktet, jag flämtade till av chocken. Bakom mig stod en kille och flinade.

- Om du sätter på vattenkranen för fullt är det inte lika farligt. Den funkar som en fläkt på något vis, rådde han mig och pekade på blandaren.

Annons

En stund senare hade jag nya metalllådor fulla med lök som var redo att läggas på hamburgare. Stolt bar jag ut dem till det stora köket där mina jobbarkompisar smällde ihop bröd, kött, tomat, ost, lök, ketchup och senap till väntade kunder.

Jag tror att jag var sexton år när jag fick mitt första jobb på Burger King. Under våren hade jag ringt varje livsmedelsbutik, hamburgerrestaurang och bokhandel som jag kunde hitta i telefonkatalogen och som låg inom pendlingsavstånd från hemmet. Varje gång någon svarade blev jag tvungen att erkänna samma sak: ”Nej, jag har ingen erfarenhet”. Känslan av att stå utanför och knacka på hos en hård arbetsmarknad fick det lilla självförtroende jag hade att brytas ner. Och detta var ändå 1991 då 1980-talets heta högkonjunktur fortfarande rådde och jobben var många. Till slut gick det vägen, det blev en sommar med hamburgare.

Det var en rolig men arbetsam tid med frityrflott i håret, lunchrusningar och smutsiga restaurangbord. Jag minns kunder som i raseri kastade cola över disken när jag stod i kassan. Jag kom ihåg när vi under en dag fick dricka hur mycket milkshake vi ville. Och jag kommer ihåg hur ryggen värkte efter att ha svabbat flera hundra kvadratmeter klinkergolv varje kväll under en vecka. Det var slit under juni och juli för att sedan kunna åka på tågluff hela augusti. Och där någonstans mellan stämpelklocka och lönebesked började vuxenlivet ta form.

Idag är det inte lika lätt. Arbetslösheten är uppe i skrämmande höga siffror, ungefär var fjärde ung trelleborgare saknar jobb. Även om konjunkturen ser ut att sakta vända uppåt är det fortfarande dystert i dag med många varsel i kommunen. Unga som inte tar sig in på arbetsmarknaden har svårt att flytta hemifrån och starta sina liv. De vill så gärna jobba men tvingas gå och vänta.

Men deras drömmar dör inte på grund av dåliga tider. Trelleborgs Allehanda har träffat tio ungdomar som gett sig den på att fixa jobb. De vill hugga i, utvecklas, knyta kontakter och tjäna lite pengar så att de kan ta klivet ut i samhället. Nu ska vi göra vad vi kan för att hjälpa dem.

Så se hit krögare, fotografer, kaféägare, förskolechefer, butiksägare och alla andra som är redo att hjälpa Trelleborgs ungdomar. Nu tar vi vårt ansvar - gör ni?

Louise Löfgren
Sofia Bergström
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons