Vi är olika, och borde få välja olika skolor

Det är nu lite mer än ett halvår sedan som jag, glad i hågen, klev ut på trappan till min skola sjungandes studentsången. Redan då visste jag att tre av de bästa åren i mitt liv var avklarade, och att det var dags att börja summera vad jag vunnit på min skolgång. Man får inte glömma alla goda vänner och förebilder, men framförallt har jag tagit till mig en stor mängd kunskap som även sträcker sig utanför kursernas ramar. Jag har lärt mig hur viktigt det är att lyssna, att vara nyfiken, frågvis och ambitiös. Hade jag gått på den kommunala skola som kommunen ville skicka mig till tvivlar jag på att jag hade förstått allt det där.

Det ironiska är att jag aldrig kunnat få den goda språngbräda inför vuxenlivet jag faktiskt har i dag om det inte varit för en massa röstberättigade människor lite drygt tio år innan jag började gymnasiet. Utan dem hade den borgerliga koalitionen aldrig övertagit makten. Utan en ny regering hade friskolereformen aldrig gått igenom. Man kan ju tycka att alla borde inse att människor är olika och därför inte kan stöpas i samma utbildningssystem, men så är inte fallet. Vi är olika, och borde få välja olika skolor.

I dag står vi återigen i ett läge där friskolornas vara eller inte vara är osäker. Jag vill därför vädja till alla politiker som läser tidningen i dag att glömma sina partiprogram en stund och se till den faktiska konsekvensen av friskolor.

Min relativt nystartade skola examinerade i våras ungefär 60 glada studenter som hade haft ganska svårt att vara lika ambitiösa och duktiga i den kommunala skolan.

Inte nödvändigtvis för att den är dålig, snarare för att den inte passade oss helt enkelt. Alla är vi olika, varför skall inte skolan få vara det?

Tack till min gamla skola, tack till alla frihetligt sinnade politiker, och tack till alla som i september röstar för att behålla friskolorna!

Daniel Kolm