Vårt arbete är livsviktigt

Det värmer verkligen då vi är en särskilt sårbar grupp i lönesammanhang. Till skillnad mot de flesta andra arbetsgrupper kan vi inte strejka fullt ut, då det vore samhällsfarligt.

Detta är våra landstings/riksdagspolitiker inte sena med att utnyttja. De tjänar pengar varje dag strejken pågår i ej utbetalda löner. De vet också att ju mer kännbara konsekvenserna blir för våra patienter desto mindre stöd får de strejkande. Detta gyllene tillfälle brukar snabbt tas tillvara med att rikta skuld och kritik till vårdförbundet som därmed får allt mindre gehör för sina krav.

Med all respekt för alla yrkeskårer men vi tycker att vårt arbete är livsviktigt då vi arbetar med människor och något utrymme för felbehandlingar inte är tillåtna. Vår profession ställer av den anledningen, höga krav på utbildning och kontinuerlig fortbildning för att kunna behålla kompetens, kvalitet och säkerhet i vården. Dessvärre är lönestrukturen rena hånet, eller som Björn Ranelid skriver i Dagens arbete (den 7 maj) "Retoriken och vältaligheten hos politiker som diskuterat sjuksköterskornas löner de senaste trettio åren har varit storslagen, men handlingskraften i praktiken har däremot varit skral eller undermålig. Jag kan inte förstå hur landstings- och riksdagspolitiker orkar leva med dessa svek och direkta löftesbrott år efter år".

Påföljden av detta är att frustrationen hos vårdförbundets medlemmar år efter år blivit allt större. Ansvaret för denna undermåliga löneutveckling är direkt kopplat till SKL (Sveriges kommuner och landsting) vilka ansvarar över fördelningen av sjukvårdens löner.

Denna strejk hade aldrig verkställts om SKL varit kompetenta nog att lönesätta efter utbildning, kompetens och ansvar. Om någon skall ställas ansvarig för samhällsfara är det SKL som har "bäddat" för detta läge. Dessutom har vi snart en stor grupp som går i pension.

Hur blir det då med samhällsfaran? Skall SKL satsa på en grupp pensionerade underbetalda sjuksköterskor med risktillägg för patienterna eller ha den goda framförhållningen att lönesätta med relevans mot samhällets övriga yrkesgrupper. Då har SKL åtminstone riggat för en återväxt så vi klarar framtida sjukvård.

SKL har sedan 2002 satsat flera miljarder på projekt för att korta väntetiderna till vården.

Trenden vände ett kort tag för att återigen ha bildats långa köer igen. Om dessa pengar använts till personalresurser kanske kötiderna sett annorlunda ut i dag. Strejken förvärrar naturligtvis situationen ytterligare så nog tycker man att SKL borde vara angelägna att få ut all personal i arbete igen.

Avslutningsvis ytterligare ett citat från Björn Ranelid "Det är en skam för nationen Sverige att inte de viktigaste och mest oumbärliga yrkena avlönas på ett anständigt och rättvist sätt. Vore jag politiker eller statsråd skulle jag avstå en del av min årliga löneökning till förmån till sjukvårdsanställda".