Vart är vi på väg i detta 0-skattefixerade land?
Man kan inte låta bli att undra, om det är på det viset, att man går efter en enkel men ack så förödande regel: Kan du stå upp och gå,..ja,..då får du åka hem, eventuellt ta en Panodil och hoppas du blir bättre. För att hålla dig kvar under observation, ja det tillämpar man i stort sett inte alls längre i dagens allt mer penningfixerade samhälle. Och om du sen råkar avlida i hemmet, ja då berodde det med stor säkerhet på en gammal skada, eller defekt på något organ de sen med stor möda lyckas hitta under obduktionen. Om det jag nu berättat skulle påstås vara dikt och ej förenat med verklighet, ja då kanske min vän också är en person som står att läsa om i sagornas värld. För jag vet inte hur många gånger han har tvingats åka ut till MAS för att där få tömma sin buk på vätska, efter en i sammanhanget ganska enkel operation (bråck). Jag vet inte hur många gånger han har fått åka ut och sätta sig i akutmottagningens väntrum, vilket i sin tur innebär åtskilliga timmars väntande? Han är nu av förklarliga skäl så innerligt trött på denna så kallade "sjukvård" men kan ju inte heller gå med en mage som ständigt svullnar och trycker på organ, vilket gör att han får svårt att bland annat andas. Och han har flera gånger bett om att få läggas in så de kan få rätt på vad det är som gör att vätskan aldrig försvinner. Vad är det som är så svårt att få denna man inlagd och förhoppningsvis också då hitta källan till det "onda"? Är det så illa att man inte har någon lösning, eller handlar det om kostnaden av att uppehålla en styck sjuksäng? Vart är vi på väg egentligen, i detta allt mer 0-skattefixerade land?
