Varför åsidosätta rop på hjälp?
Det kallas moment 22, det som sker på lasarettets avdelning 22 i Trelleborg.
Hela tiden jobbar personalen, obemannad, färre och färre utökade arbetsuppgifter, ökad stress och sämre och sämre arbetsmiljö. Det har vid flera tillfällen i september skrivits om detta i Trelleborgs Allehanda.
Citat: "Många går hem och gråter, har ont i magen och känner sig stressade... Det har blivit värre och värre."
Det verkar som om man struntar i att läsa arbetsmiljölagen. Det är ont om åtgärder för att avlasta den stressade personalen på Trelleborgs lasarett, bland annat på avdelning 22.
Man kan inte bara tänka pengar och slita ut personalen i evigheter.
Det kostar samhället och skattebetalarna en massa pengar i form av sjukskrivningar, rehabiliteringar och utredningar hos försäkringskassan. Besparingar leder till nya besparingar som i sin tur leder till utbrändhet hos personalen på Trelleborgs lasarett. Det leder till systematisk dränering av personalen.
Hur ska personalen vårda och hjälpa patienter när de inte kan hjälpa sig själva utan är utpumpade på all kraft, både psykiskt och fysiskt på grund av den dåliga psykosociala arbetsmiljön?