Utökad lånedel början på något nytt och värt en applåd
På uteserveringarna flockas det av besökare och gatumusikanter tittar titt som tätt upp med en gitarr. Det är en härlig årstid som många har längtat efter, men också en svår årstid för många studenter.
Studentåren är en spännande tid med nya tillgångar på erfarenheter, nya bekantskaper från världens alla hörn och såklart känslan av att vara ett steg närmre sina visioner. Men just den här årstiden får det vändas och vridas ovanligt mycket på slantarna. Hyror och räkningar ska betalas och maten måste stå på bordet. Konkurrensen om de få sommarvikariaten som finns lediga är stenhård, men när en dörr stängs öppnas som så många vet ett fönster... Försörjningsstöd eller närståendes goda välvilja.
I dessa tider gäller det att vara kreativ och öppen för förändringar. Men hur långt är vi egentligen redo att gå? Och hur är det för alla som har barn att samtidigt ta hand om?
Bidraget och lånedelen från CSN är i dag på levnadsminimums nivå och samtidigt råder det stor brist på bostäder, vilket gör att hyrorna skjuter i höjden runt om i landet. En hyra på omkring 4 000- 6 000 kronor är inte helt ovanligt och många får nöja sig med att bo kvar hemma hos sina föräldrar och andra som studerar för långt bort från hemmets trygga vrå, blir inackorderade i en liten "pappkartong".
Den romantiska bilden av studenten som skriver uppsatser långt in på nätterna, dansar på helgerna eller hänger på ett café i anslutning till ett bibliotek hela eftermiddagar stämmer inte alltid överens med verkligheten. Ett stort antal som bestämmer sig för att sätta sig i skolbänken igen är över 25 år och har barn. Det är föräldrar som vill ge sin familj en trygg framtid och som kämpar dag och natt för att ta sig hela vägen fram till mållinjen, examen. Många blir tvingade att arbeta extra genom att exempelvis dela ut tidningar under nätterna eller städa trappuppgångar vid sidan av tenta plugg och dagishämtningar.
Många som delar denna romantiska schablonbilden av studenten är även politiker. Somliga som aldrig har studerat eller än mindre blivit tvingade att söka försörjningsstöd eller rengöra en trappuppgång. I ett land som uppmuntrar utbildning och ser sin framtid i ökad kunskap, kan man ifrågasätta hur det kommer sig att man inte värnar mer om sina studenter och ser till att skapa större trygghet och ekonomisk stabilitet under resan till arbete. Alltså är regeringens förslag till utökad lånedel 2015 ett stort framsteg och utan tvekan välkommet och värd en liten applåd! 1000 kronor är kanske inte guld vid regnbågens slut, men en början på något nytt.
