Till syvende och sist dömer rätten
En av TA:s tidiga rubriker i fallet angav att Mikael Rubin ville köpa sex. Detta är intet sätt styrkt på något vis. Påståendet är en endast tolkning från TA:s sida och finner således inte stöd i fakta. Ställer sig TA över detta? Mer korrekt hade varit om tidningen skrivit att ”Rubin har gett uttryck för att han velat ha sex”. Nu har omständigheterna i fallet inte klarlagts, men ordet ”köpa” är felaktigt. Rubriken är spekulativ. Är det inte journalisters uppdrag att hålla sig till fakta? Då bör inte uttryck som dessa användas i en rubrik. Höga politiker har avgått för mindre. Därmed borde TA ha insikt om att ett avslöjande där det framgår att en kommunstyrelseordförande köpt nakenbilder hade väckt stor uppmärksamhet i sig själv. En diskussion om moralen i detta hade uppkommit ändå.
Rubin blev utsatt just för att han var i underläge gentemot utpressaren. Det fanns en risk för skandalisering i och med att han erkänt köp av nakenbild. Om han hade valt att polisanmäla direkt hade han med mycket hög sannolikhet tvingats avgå ändå. Detta är dock en fråga om moralen, inte lagen. Även TA borde förstå denna skillnad. När det finns en risk för skandalisering, så kan ett bristande omdöme medföra att en person hamnar i en utpressares klor, speciellt om personen har ett offentligt uppdrag. Det är lätt att vara eftertänksam efter att skadan uppkommit. Att köpa en nakenbild är tillåtet, men omoraliskt, att försöka köpa sex är däremot olagligt!
Jag har reagerat på att TA i sina skriverier lagt all fokus på lagen i stället för moralen. Ni har antytt att Rubin ville köpa sex och ni utgår från kvinnans version. Det medför indirekt att ni insinuerar att han försökte göra detta i den chatt som finns i förundersökningen. TA har uttryckt att det är anmärkningsvärt att rätten inte tog ställning till målsägandes eventuella sexköpförsök. För den som känner till rättsstatens principer är det här inget som behöver påpekas. Målsägande är helt enkelt inte föremål för åklagarens stämningsansökan! Att Rubin varken åtalats eller mottagit strafföreläggande stärker denna bild.
”Jag har reagerat på att TA i sina skriverier lagt all fokus på lagen i stället för moralen.”Emma Rydgren
Jag är medveten om att juridik är en tolkningslära. I och med att försvararen hade en strategi, vilka alla försvarare bör ha, så kan inte tingsrätten undgå att resonera kring den i sin dom. Det visade sig dock klart att denna strategi inte höll. TA var dock relativt säker på att kvinnan kunde komma att frias, trots att rekvisiten för utpressning var uppfyllda i övrigt. Jag var övertygad om att rätten skulle fälla kvinnan till ansvar för gärningen efter att ha granskat all dokumentation. I stället tog TA fasta på försvarets taktik medan åklagarens strategi lös med sin frånvaro. På det stora hela hade åklagaren rätt. Domen är tydlig!
I mars 2022 använder TA rubriken ”Mikael Rubin bad om sekretess – tingsrätten skickade inte åtalet”. Här insinuerar tidningen att det är Rubin som ligger bakom det faktum att tidningen inte fick ta del av stämningsansökan via tingsrättens utskick. Detta trots att det saknas en bevisad koppling mellan de två påståendena. Läsaren kan förledas att tro att Rubin låg bakom det faktum att stämningsansökan inte skickades ut. Han uttalar förvisso i förundersökningen att han önskar sekretess. När stämningsansökan skickas in hävs sekretessen i nästintill samtliga fall. Tyvärr blir tidningen konspiratorisk när det gäller den miss tingsrätten begått och ser en direkt koppling till Rubin. När TA ringde upp Rubin hade han inte vetskap om åklagarens stämningsansökan. Jag hävdar att det inte är bevisat att det finns någon sådan koppling alls. Ansvaret ligger hos tingsrätten och det är allvarligt nog! Att sätta rubriker på detta sätt är inte anständigt. Det finns viktigare principer än så att upprätthålla. För till syvende och sist är det rätten som dömer och inte en tidning. Tur är väl det!
Emma Rydgren
Svar direkt: Hej igen Emma, tack för din insändare!
Jag delar inte din åsikt att rubriken ”Mikael Rubin ville köpa sex” är spekulativ. Artikeln publicerades ett halvår innan tingsrätten tagit ställning i fallet. Den skrevs utefter vad som framgick av förundersökningen och vad Mikael Rubin sa i vår intervju med honom. Återigen: när det gäller det sistnämnda hävdade Rubin att skärmdumparna var falska, ett påstående som inte får stöd – eller ens nämns – i förundersökningen. Det skulle i det skedet te sig märkligt att vinkla artikeln baserat på Rubins avfärdande.
Jag delar heller inte uppfattningen att vi i rapporteringen fokuserat på lagen och inte moralen. Skälet till att han tvingades avgå var ju enligt partiet att det handlade om en förtroendefråga och han sa själv i ovan nämnda intervju att ”Jag får sluta med politiken”. Bristande förtroende och omdöme är i detta fallet en fråga om moral.
Angående Trelleborgs Allehanda avslöjande om att tingsrätten inte skickade åtalet till oss finns det mycket som är anmärkningsvärt. Rubriken fångar in så mycket som möjligt av detta. Du tolkar den som insinuant och det går självklart att tolka den så om man vill. Men det är anmärkningsvärt att Trelleborgs högste politiker ber polisen om ”största sekretess”. Det är också anmärkningsvärt att åtalet sedan inte skickas ut enligt rättens dagliga rutiner.
”Men det är anmärkningsvärt att Trelleborgs högste politiker ber polisen om ”största sekretess”. Det är också anmärkningsvärt att åtalet sedan inte skickas ut enligt rättens dagliga rutiner.”Martin Falkenby
I samband med avslöjandet att det går att mörka ett åtal skrev jag en krönika. Jag skrev bland annat:
”Det går att hävda att Mikael Rubin borde utelämnas helt i samband med den senaste publiceringen, men då tingsrätten trots en månads internutredning inte kan fastställa att det var ett misstag/handhavandefel och vi kan visa att det går att mörklägga ett åtal skulle det vara märkligt att inte ha med vad han sagt och gjort.
Ystads tingsrätt har gjort fel. Har det skett genom ett misstag eller är det en medveten handling att inte skicka oss åtalet? Vi vet inte. Inte ens tingsrätten vet. Då lämnas vi kvar vid att var och en får göra sin bedömning.”
Men Emma, jag håller med dig om att det är rätten som dömer och inte en tidning. Men det är också tur att det finns tidningar som både kan granska våra politiker och våra domstolar.
Martin Falkenby, chefredaktör
