Stressen gör att patienterna blir lidande

Har inte sjukhuset ett visst ansvar för sina patienter när de är intagna för vård. Jag var häromdagen intagen för vård för hjärtbesvär. Jag blev väl omhändertagen när jag kom in till akuten, det var de vanliga rutinundersökningarna som jag fick gå igenom, och dessa fick jag vänta på en stund innan jag fick svar. Under denna tiden mådde jag inte bra, hade svåra smärtor i bröstet och ryggen, vilket jag påtalade, dock blev jag bemött med nonchalans som gjorde mig ganska orolig. Jag blev ordinerad smärtstillande mot hjärtbesvären, och dessa lindrade en del, dock inte helt.

På grund av dessa smärtor ville jag komma i kontakt med läkare, dock tog det ganska lång tid innan detta blev möjligt. När detta äntligen blev förstod jag inte läkaren och ville ha en annan, vilket jag inte fick. Undersökningen blev ganska knapphändig och jag skickades hem, detta ville jag inte godkänna med de problem jag hade. Vi kom då överens om att jag skulle bli kvar över natten, och att jag skulle få kontakt med en annan läkare dagen därpå. Jag blev inlagd i ett rum för att få vila, och sova några timmar.

När jag vaknade klockan 23.45 kom en läkare in och sade att jag skulle gå hem. Jag påtalade då att jag inte mådde bra, och att jag kommit överens med första läkaren att jag skulle stanna kvar till på morgonen. Läkaren sa att det kände han inte till, och han ville att jag skulle gå hem.

Kommunikationerna mellan personalen, och med mig som patient förefaller inte fungera på ett tillfredsställande vis. Om sjukvården ska göra ett fullgott arbete måste kommunikationerna förbättras mellan alla parter, och empati och förståelse är en grundförutsättning för att sjukvården ska fungera.

Läkaren frågade var jag bodde och hur jag skulle komma hem, jag besvarade frågan med att jag får gå hem.

Han ansåg då att jag skulle anlita en taxi, och jag förklarade att jag inte hade några pengar att betala med, och jag propsade på att överenskommelsen med den andra läkaren skulle gälla. Nu hade klockan blivit halv ett på natten och jag ansåg inte att det var lämpligt att skicka hem en äldre man som befann sig i mitt tillstånd. Jag är snart 80 år. Jag är rädd att gå ut på kvällar och nätter vilket de flesta äldre är i dessa tider. Jag fick ändå gå hem ensam halv ett på natten.

Jag blir ganska besviken på sjukvården när jag får uppleva detta. Under åren jag varit hjärtsjuk har jag haft många trista och upprörande upplevelser inom sjukvården angående hur jag blivit bemött, att stressen på grund av för lite personal gör att patienterna blir lidande.

Har de ansvariga som sjukvårdsledningen och Region Skåne något svar på detta jag skrivit om? Jag emotser detta med intresse.

VLA

Svar direkt:

Vi beklagar att insändaren inte blev nöjd med sitt besök på vår Akutmottagning för närsjukvård. Med anledning därav vill vi kortfattat redovisa våra rutiner/arbetssätt.

Även om det numera finns ett fåtal övervakningsplatser på Akutmottagningen så är huvudregeln att patienter får lämna Akutmottagningen då den akuta utredningen avslutats och man bedömt att behov av slutenvård ej föreligger.

Prover som tas analyseras och om svaren visar att proverna är normala och ingen annan åtgärd bedöms nödvändig får patienten i normalfallet gå hem även om det är sent på kvällen.

Naturligtvis försöker vi på Akutmottagningen att ta all möjlig hänsyn – inte minst när det gäller äldre patienter och deras svårigheter att komma hem nattetid.

Eftersom insändaren är anonym har vi inte kunnat utreda omständigheterna i det aktuella fallet. Vi vill därför gärna ha personlig kontakt med insändaren för att få ytterligare information eftersom uppgifterna om händelseförloppet inte stämmer med vår policy att ta individuell hänsyn och värna om ett empatiskt förhållningssätt.

Kontakta därför undertecknad på telefon. 0410-55185.

Kristina Degerman

Verksamhetschef