Spjutspetsskolan – höstens spektakel

Spjutspetsskola! Ska man skratta eller gråta? Vi fick den stora äran att få komma på ett föräldramöte i början av terminen för att få information om höstens spektakel. Efter en kort introduktion, skulle föräldrarna gå till respektive klassrum. Här fick vi mycket kortfattat veta vad som skulle hända under höstterminen. Klassföreståndaren fick endast ha 16 barn att vara mentor för. I vår sons klass är det 22 barn, alltså skulle sex barn ha en annan mentor. Vår son var en av de utvalda.

Vi tyckte att det var ok med en annan mentor, men när det gick upp för oss att även utvecklingssamtalen skulle bedrivas med denna lärare, var vi minst sagt upprörda. Vi bestämde oss i alla fall att ge det en chans.

Så var det då dags för utvecklingssamtalet. Den aktuella läraren har en (1) lektion i vecken i sonens klass. När vi ställde frågor om sonens kunskaper, hur han är på lektionerna, vad han behöver träna mer på och så vidare fick vi till svar att vända oss till klassföreståndaren. Alltså summa sumarum helt och fullständigt meningslöst!

Dagen efter ringer jag upp klassföreståndaren och får till stånd ett samtal med henne. Vid detta tillfälle framkommer att hon överhuvudtaget inte har haft någon dialog med sonens mentor under hela höstterminen! Är detta klokt eller?

Naturligtvis utgår vi ifrån att detta vansinne upphör inför vt-06. Vår son går i fjärde klass. Ser fram emot ett rakt och ärligt svar från ansvariga inom skolan !

Tack för ordet!

Insändarskribenten upprörs över att sonens mentor inte för en dialog med klassföreståndaren inför utvecklingssamtalen. arkivild: prb