Som man sår får man skörda – människoförakt föder politikerförakt

Demokrati betyder att all makt ska utgå från folket. Klokt så det förslår. Huruvida det ens är möjligt i en globaliserad och splittrad värld är en fråga för de tappra filosofer som fortfarande finns kvar i vår alltmer artificiella transhumanistiska värld. Den verklighet jag lever i bygger på att någon genom sitt viktiga arbete svettas för att de riktigt stora pengarna ska kunna tjänas på andra människors svett.

Många är intresserade av makt och pengar! Färre är intresserade av det arbete som tillför egentligt värde för alla. Att tjäna på eller tjäna är också något att klura på i höstmörkrets dunkla sken. Extra lämpligt när värme och ljus tycks knycka ännu fler slantar från den ordinäre svenskens ficka.

Vidare skriver Falkenby att var fjärde av landets förtroendevalda blev utsatta för någon form av hot och trakasserier under 2020 just på grund av sitt förtroendeuppdrag.

Då riktar jag blicken mot verkligheten i Trelleborgs kommun. Min son 19 år har i skrivande stund kommunen som arbetsgivare. Stolt och tacksam över sitt arbete bär han sin grå tröja med kommunens emblem på bröstet. Han hjälper människor som inte klarar sig själv. Han trivs med sitt viktiga arbete och med sina kollegor. Detta är hans första kontakt med arbetslivet efter att ha spenderat större delen av sitt liv i skolbänken. En kommunal skola som lärde ut hur viktigt det var för unga människor att kunna lagar och regler i arbetslivet för att inte utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare.

Nu har min son fått uppleva verkligheten i kommunen tillsammans med de kollegor han trivs och arbetar med. Han vittnar om hot, förolämpningar och kränkningar från enhetschef. Flera högre tjänstemän och politiker och även det lokala facket har kontaktats. Snart har en månad förflutit och ingen har samtalat med min son. Ingen har velat ta del av verkligheten i form av de bevis han besitter. Vad är det vi skyddar? Är vi så rädda för verkligheten att vi inte ens klarar av tydliga bevis. Jag vet att det är avsevärt behagligare för oss människor att leva i en fabricerad lögn än att möta den obekväma sanningen. Att dölja verkligheten och sanningen har vår massiva lagstiftning skapad av högutbildade jurister hjälpt till med. Vi har stängt in sanningen i lagboken och den kan inte släppas fri!

Jag är säker på att många känner igen sig på andra sätt. Kanske i sina numera ansiktslösa möten med ”demokratiskt” styrda myndigheter som arbetsförmedling och försäkringskassa? Möts vi alltid med den respekt och empati vi förtjänar?

Politiken har fjärmat sig från verkligheten och sitt primära syfte att tjäna medborgarna. Nu fyller de sina kassor med värdet av vår svett. Valfarsen är en skymf mot en tänkande människa. Det är som om en elak spökskrivare skrivit manus till partierna. Alla har något genuint bra och alla har något förskräckligt dåligt. Varför inte ta bort det som är förskräckligt och enas om det som är bra? Är det verkligen så svårt att enas om det som är gott för alla. Ett samhälle byggt på enkla, hederliga och medmänskliga principer som håller sju generationer fram. Precis så som vi har lärt oss att indianerna en gång resonerade och borde vara det fullt logiska i det hållbara samhälle alla gapar om men få verkar förstå innebörden av. För att göra ett kort citat av ett indianskt ordstäv; det kommer en dag då den vite mannen inte kommer att kunna äta sina pengar eller än värre digitala penning.

Därför kan jag säga att min verklighet inte ser ut som din Falkenby! Som man sår får man skörda. Om min 19-åring möter förakt i sitt första arbete i kommunen hur förväntas han sedan möta politiker?

Ulrika Olsson