Det pratas så mycket om psykisk ohälsa jag tror att detta kan vara en orsak. Små barn behöver sina föräldrars uppmärksamhet, framför allt för att bli lugna och trygga. Men när man ser hur föräldrar i dag har sin uppmärksamhet mer på telefonen, och som det står i reportaget om barnet som sitter i sandlådan och önskar att det var en telefon för att bli sedd, det är här jag tror att man i tidig ålder lägger grunden till ett dåligt mående.

Hur många gånger har man inte sett hur en sittvagn är vänd från föräldrarnas ansikten i stället för att så de kan se sitt barn och bekräfta barnets blick? Jag tror inte att ett litet barn har någon nytta av att titta på allt annat då det är så viktigt att barnet känner tryggheten i att se på någon man känner igen.

Jag vet själv och har sett att barn som är i fyra-femårs åldern inte själv kan klä på sig eller gå på toalett, inte alla naturligtvis men många, och detta resulterar i att förskolepersonalen inte räcker till för att hjälpa alla som inte kan. Det blir en ond cirkel för alla som arbetar på förskolor. Detta tror jag beror på att för mycket skärmtid tagit från barnet möjligheten att lära sig så mycket mer. Om bara föräldrarna kunnat lägga ifrån sig sin telefon och lagt denna tiden på sitt barn i stället.

Jag tror och vet att den mänskliga omsorgen aldrig kan ersättas med något annat. Jag tror inte att barn behöver en telefon eller iPad som barnvakt. Jag tror däremot att man lär sig mycket av dessa men i högre ålder när barnet är moget att ta emot informationen som en lärande länk.

En stor eloge till Susanne Sjöland och Pernilla Ekholm på familjecentral Myllan som vågar lyfta detta omtalade problem. Detta är jätteviktigt att ta upp som en samhällsfråga – det hade hjälpt många barn att må bättre tror jag .

Pia Fredriksson, Beddingestrand