GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ska betorna stoppa Trelleborgs tillväxt?

Vid läsning av TA:s debattspalter tas man stundom med på en skir nostalgitripp.
Allt vi önskar äta kan inte odlas i Sverige och vi har vant oss vid varierad kost, konstaterar skribenten.
Allt vi önskar äta kan inte odlas i Sverige och vi har vant oss vid varierad kost, konstaterar skribenten.
Foto: Tom Wall
Detta är en insändare i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Vi får uppleva kära gamla Trelleborg som en idyllisk oas på Söderslätt, omgivet av vajande sädesfält, surrande humlor och syrsor, väldoftande dynga och de typiskt vaggande gåsakarlarna. Så har vi haft det och så vill vi ha det!

Alltså – åkrarna var där först och där skall de förbli. Inte en kvadratmeter skall få gå till etableringar och vägar – ty på god åkermark bygger man inte, bara sår och skördar!

Man tar sig för pannan – är det ingen som ser vad som sker och hur förändringens vind har svept in över småstaden Trelleborg? I över hundra år har borgare och fabrikörer med stor möda satsat på att i hård konkurrens med Malmö bygga ett samhälle, som bättre kan försörja en växande befolkning genom att utnyttja stadens goda läge med hamn och snabba kommunikationer. Det är inte längre sillafiskare och tegelbruksarbetare som bebor gatuhusen.

Man har också blundat för att de senaste årtiondena har den ledande affärsidén för Trelleborgs politiker varit att i kraft av en myckenhet av billig jordbruksmark erbjuda Malmös inpendlare fördelaktiga villkor för villatomter. En lukrativ idé att ta hand om de skattepengar, som egentligen genereras i storstaden bredvid.

"En stad, som stannar i växten, blir till slut just bara ett äldreboende."

Så kommer det att fortsätta – sedan Sjöstaden väl sjösatts kommer hektar efter hektar av jordbruksmark att förvandlas till detaljplaner. Det är ju den enda mark vi har! För bostäder men också för vägar, skolor, vård, omsorg, parker och – får man hoppas – arbetsplatser, så att inte vi alla behöver omskolas till utpendlare. En stad, som stannar i växten, blir till slut just bara ett äldreboende.

Hur går det då för jordbruksmarken? Och stadens bönder? Finns de fortfarande? Vart jag ser, så ser jag gigantiska betfält, där fordomdags de omsjungna gåsapågarna ledde sin gäss i vall. En högindustriell produktion, som har föga att göra med dåtidens lantmannajobb. Tusentals hektar med betor, betor – inte riktigt vad man väntar sig av en levande landsbygd. Att många välplanerade villaområden har växt upp i Skegrie, Maglarp, Snarringe, Tommarp, Stavstensudde med flera måste nog ses som en försköning av det livlösa betodlingslandskapet.

Vår självförsörjning då? Den har övergivits för länge sedan, då det var givet att vi skulle livnära oss på vår egen sill och egna rovor. Allt vi önskar äta kan inte odlas i Sverige och vi har vant oss vid varierad kost. EU är vår hemmamarknad och dras med en enorm överkapacitet. Hälften av den svenska jordbruksproduktionen är olönsam och hankar sig fram med stora EU-bidrag – ofta i form av att odlaren får betalt för att inget odla! Det gäller även Skåne oavsett hur bra vi anser vår styva lerjord vara.

Nostalgikerna må gotta sig i Nils Holgerssons underbara resa, men Sverige förändras och Trelleborg måste faktiskt hänga med som en levande bygd att bo och verka i.

Magnus Nordangård

Läs mer