Sagan om kejsarinnans nya kläder
Hennes högra hand fortsatte att med lust och energi berätta om sina tankar. Han berättade att de som är närmast under kejsarinnan skulle också få nya kläder och på måndagen skulle alla få se på en parad utan motstycke.
Måndagen kom och in i den stora salen skred kejsarinnan i sina dyra kläder. Efter henne kom en man som hade kläder så färgglada att barn skulle förtrollas. Mannen var inte riktigt bekväm i sina vackra kläder som inte riktigt passade, då de var sydda av en känd dragqueen.
Nästa man på catwalken bar en kreation med företagarvänligt mönster och den tredje mannen hade vita duvor på sin exklusiva kostym.
Nu väntade många i församlingen på att de som inte gillade kejsarinnan skulle resa sig upp och protestera. Så blev det inte. Kejsarinnans högra hand hade varit så smart att han köpt fina kläder till två personer till. Den store oppositionsledaren i riket hade fått en vansinnigt fin, röd utstyrsel. Sist men inte minst kom uppstickaren vars kreation liknade en väderkvarn. Det speciella med de här två kreationerna var att de också bestod av polotröjor vars krage nådde upp över munnen.
”Den store oppositionsledaren i riket hade fått en vansinnigt fin, röd utstyrsel. Sist men inte minst kom uppstickaren vars kreation liknade en väderkvarn.”C H Andersson
På catwalken var det så dyrbara kläder att en stor del av rikets kassakista hade tömts. En bonde av folket reste sig upp och försökte protestera men möttes av tystnad. En man som satt till vänster tog också till orda men tog senare sin ”Mats ur skolan”.
Till slut reste sig den yngste i församlingen upp. Trots att han tillhörde kejsarinnans tjänstefolk skrek han: ”Vad fan håller vi på med! Årets julklapp var en hemstickad tröja och för något år sedan var det ett återvunnet klädesplagg. Så, vad fan håller vi på med!”
Oj, vilket tumult det blev i församlingen. Det blev så rörigt att de inte ens visste vad de hade sagt och gjort.
Det värsta var dock inte över.
De som styrde trodde att folket var en samling dumma får som de kunde putta framför sig utan protester.
Där hade de fel. Folket reste sig som en person och krävde att kejsarinnan och de andra tog av sig kläderna. Några ropade att den lille bonden borde bli rikets nya ledare och andra ville att ynglingen med rak rygg skulle få en mer framträdande plats.
Tiden gick och gick och gick och kejsarinnans högra hand hoppades att folkets vrede skulle försvinna och att tiden skulle läka alla sår.
Snip, snap, snut – nu är sagan.... nää, den är långt ifrån slut...
Nu tar verkligheten över!
C H Andersson
