Ren och skär girighet
Och vilken fräckhet de har, med tanke på, att kommunalrådet, får en astronomisk höjning med hela 75 procent från en redan hög nivå, från 71 500 kronor till 125 000, 2024. Man utökar dessutom kommunalrådstjänsterna med ytterligare tre tjänster. Och som inte det skulle räcka, så höjer de snart tillsatta kommunalråden sina nya löner, med saftiga höjningar de också.
Mathias Andersson (SD) tredubblar sin lön från 30 procent till 100 procent av ett riksdagsarvode, det vill säga 71 000. De andra blivande kommunalråden har också försett sig med kraftiga höjningar. Erik Lundström (KD) och Henrik Silfverstolpe (L) ger sig själva 50 500 i månaden.
Varför skriver jag ”ger sig själva”? Jo, de tre nya kommunalråden sitter själva i arvodesberedningen (enligt TA) och kan därmed bestämma sina egna löner. Hårresande! Jag trodde bara sådant förekom i korrumperade diktaturer.
Även oppositionsrådet Lennart Höckert (S) kommer, att leva gott på sin snart höjda lön 15 000 kronor extra, (26 procent) 71 500, liksom det nya oppositionsrådet Axel Bengtsson (VS).
Detta ska dessutom göras i en tid, när vanligt folk kommer gå väldigt bistra tider till mötes. De är tvungna, att spara på allt, för att få vardagen, att gå runt. Och man manar ju också till återhållsamhet i den kommande lönerörelsen. Det blir kanske bara futtiga 3 procent i genomsnitt. Timingen för det här förslaget, är förstås urusel, men det skulle det också vara, närsomhelst.
Så hur i anständighetens namn, kan de berika sig själva och tro att de kan komma undan med det? Deras argument om den utökade arbetstiden och framförallt det stora ansvaret ger jag inte mycket för. När det gäller det sistnämnda, så brukar politiker, alltid skylla ifrån sig på andra eller på olyckliga omständigheter, när något gått snett. De brukar nästan aldrig erkänna, att de gjort misstag.
”Så hur i anständighetens namn, kan de berika sig själva och tro att de kan komma undan med det?”Robert Bratel
Och vem kan kontrollera hur mycket de arbetar? Vi har ju bara att gå på deras egna ord. Så jobbet, som politiker, är tämligen riskfritt. Det kan bli lite skäll i pressen och lite arga insändare, som den här. De (politikerna) räknar nog kallt med, att stormen snart lägger sig och att media och allmänheten får annat att tänka på. Ett annat vanligt taktiskt drag, är att helt enkelt tiga ihjäl debatten.
Så gör nästan alla politiker. Så allt beror, helt och hållet på, hur reaktionen blir från allmänheten, deras väljare. Bryr de sig inte, utan på sin höjd, bara knyter näven i fickan, så händer förstås ingenting. I Norrtälje kommun hände något liknande, som håller på, att hända här, men protesterna från allmänheten och media blev så starka, att de drog tillbaka förslaget. Politikerna här verkar ovanligt hårdnackade, men allt beror, som sagt, på vilket tryck de utsätts för, av kommuninnevånarna. Genomför politikerna detta, kommer förstås avståndet till deras väljare, att öka radikalt, liksom politikerföraktet, men de skiter nog fullständigt i det, bara de får de här oskäliga löneökningarna. Detta handlar ytterst om ren och skär girighet!
Robert Bratel
