Reflektioner kring församlingsbladet

I senaste utgåvan av församlingsbladet hade man haft möjlighet att påminna om detta viktiga val. Detta valdes bort.

I detta, liksom i tidigare nummer, hade det varit intressant att läsa om någon ansvarigs syn på planer och mål inom sitt verksamhetsområde tillexempel inom ungdoms- och diakoniverksamheterna samt, icke minst, att få ta del av någon prästs planer på kommande aktiviteter inom sitt ansvarsområde.

Nu, när allt färre anser sig inte ha råd med en dagstidning och således inte kan ta del av det som publiceras under rubriken ”Svenska kyrkan” vore en presentation om vad som kommer att ske i kyrkan förutom alla konserter på sin plats. Många, inte minst äldre, saknar datorer och därmed möjlighet, att ta del av församlingens hemsida.

”Trosbeviset” i denna utgåva är det mest osmakliga jag upplevt. Rubriken blir dessutom dubbelbottnad med tanke på hur porträttet är målat! Hur kan någon överhuvudtaget komma på idén att ”hänga ut” sin sjuka mamma på detta känslokalla sätt? Att bilden på tavlan publiceras i kyrkans tidning och därtill blir föremål för uppmärksamhet under en kommande konsert i kyrkan, är en skam utan dess like. Tar man dessutom del av konstnärens reflektioner, ter sig det hela än mer absurt.

Svar direkt: När det gäller kyrkovalet innehöll församlingsbladet informationen i förra numret, sommarbladet.

Frågan kring information från de tre nomineringsgrupperna äger däremot grupperna själva.

De valde att lägga ut sitt material på vår hemsida .

Informationen kring kyrkovalet - affischer med mera - har Lunds stift och Svenska kyrkan nationellt hand om.

Vi har naturligtvis haft lokala affischer och vår stora anslagstavla igång.

När det gäller temakvällen i Sankt Nicolai den 17 november kl. 18 vill jag gärna framhålla följande:

Johan Falkman har målat ett personligt porträtt av sin mamma Ingemo och sin pappa Curt.

I konstverket möts, på ett ömsint sätt, deras händer i gemenskap och kärlek. Ingemos blick vilar i fjärran och Curts blick vilar på Ingemos ansikte.

Det är det mötet den här kvällen i Sankt Nicolai ska handla om: gränsöverskridande kärlek och ömhet.

Eller för att uttrycka samma sak med andra ord:

Porträttet visar hur kärlek och ömhet på ett trosvisst sätt kan genomsyra utsattheten: hennes hand vilar i hans, en bild för hur Gud sträcker ut sin hand in i vår existens, vår utsatthet. Vi får vila i Herren, vårt stöd, vår kärlek.

Kring kvällen är också Per Frendahl, Carl-Adam Landström, Li Karlsson och Emma Ribbing engagerade.

Gustaf Centervall,

kyrkoherde