Politikerna monterar ner det personliga ansvaret
Inte i själva sakfrågan alltså, och visst kan jag förstå både argumenten för och de argument emot som framfördes under fullmäktigemötet. Men är det verkligen bara jag som ser en fara för utvecklingen i Sverige när ett parti i missriktad omtänksamhet eller möjligen röstvärvningssyfte tycker att detta är något som hör hemma i kommunfullmäktige?
Själv ser jag det snarare som en fortsatt demontering av av det slags personliga ansvar som medborgare i ett land måste känna, för sin egen och för landets skull! Vi ser ett antal exempel på en smygande övergång bland många medborgare till att alltid hitta någon eller något annat som har ansvaret för att det gått illa för vederbörande. Ett klassiskt exempel på detta är ju tv-programmet Lyxfällan där de agerande tydligen inte ens förstått att de, förenklat sagt, inte kan handla för 100 000 kronor när de bara har 500 kronor att betala med…
Och det har blivit alltmer sådant agerande eftersom politikerna i sin förmenta godhet (eller sitt röstsamlande) går djupare och djupare in i det som en gång var personliga saker att lösa för den enskilde. För den icke reflekterande medborgaren kan det kanske vara bekvämt men för Sverige är det farligt på lång sikt. För vi riskerar att få allt fler som kallt räknar med att någon annan skall ansvara för och lösa alla problem som livet kan innebära.
Och den inställningen smyger sig sedan så sakteliga även uppåt i samhället och i organisationerna. Och leder till att ingen känner sig riktigt ansvarig för att tänka till på allvar. Vilket i sin tur innebär att även framstående makthavare inte reagerar omgående inför en tsunami i Asien, inför milslånga bilköer på en Europaväg eller kända översvämningsrisker i kommuner.
”För vi riskerar att få allt fler som kallt räknar med att någon annan skall ansvara för och lösa alla problem som livet kan innebära.”Lars-Olof Svedberg
Eller för den delen, de som sitter allra högst upp på den politiska höstacken, avskaffar det svenska försvaret i en värld där det krigats i tusentals år, där man inte i tid inser att det elbehov man planerar för i landet också behöver produceras eller att järnvägar behöver underhållas för att fungera säkert.
Politikerna har i sin förmenta godhet valt att styra och ställa med de små mänskliga problemen, de som den enskilde själv borde ansvara för att fixa till. I stället för att engagera sig i de för Sverige livsavgörande frågor som de borde lägga all sin tid och möda på. Men det är ju förstås mycket svårare att visa framfötterna på det sättet…
Lars-Olof Svedberg
