Omorganisation i hemtjänsten

All omorganisation inom hemtjänsten, med nya chefer och sammanslagning med andra distrikt, har gjort att grupper som fungerat inte fungerar längre. En del blir mer berörda än andra. Har man då tillika fått en chef som inte vill lyssna så står man där alldeles ensam och vilken psykisk belastning blir inte det?

Sjukskrivningarna kommer att öka, en del söker sig nå"t annat. Är det detta man vill åstadkomma? Vi mår dåligt på min arbetsplats, irritation på varandra gör att det blir osämja vilket inte fanns tidigare. Ovissheten är psykiskt jobbig. Kommer man med idéer och förslag så slår chefen ner på det. De snackar så fint om den röda tråden (respekt, öppenhet, delaktighet, ansvar). Var finns den, när man kommer med idéer. Hur vill chefen att man skall ställa upp på värdeorden när man inte får respons tillbaka?

Vid nya projekt så kommer ingen orka vara delaktiga eller helt enkelt inte orka delta. Arbetsglädjen var finns den? Kvalité, vad blir det för kvalité till att vårda de gamla när personalen inte mår bra, inte få lov att bestämma vilka dagar jag skall gå till mina vårdtagare?

Även här har chefen satt stopp för detta, de dagar som jag alltid har tagit hand om vårdtagaren skall jag helt plötsligt vara fri. Hur skall vårdtagaren kunna planera sina aktiviteter när man har rörlig fridag. Skall det då helt plötsligt komma någon annan och duscha Agda för att jag inte har någon möjlighet att göra det den veckan?

Är vi på väg tillbaka i systemet eller framåt? Det känns som vi är på väg tillbaka. Jag vet, att jag inte är ensam att tycka så här, mina kolleger tycker detsamma.

Personal i hemtjänst