Om längre perspektiv, historiska studier och Trelleborgs kommuns framtid
Forskarämnet historia lider samma brister som andra vetenskapliga ämnen: det riskerar att fördunklas av felaktiga avgränsningar och tolkningar.
För att minimera risker för detta ämnar jag redovisa ett antal historiska exempel från det senaste århundradet, jag kommer säkert misslyckas med en helt korrekt analys men det kanske kan sätta saker i perspektiv.
Under sent 1800-tal gjordes stora investeringar i stearinljusfabriker. Fram till 1930-talet gjordes försök att bygga hästvagnar i industriella fabriker, under samma period gjorde exempelvis Stockholms stad stora investeringar för att lösa problematiken med hästgödsel på gatorna. Under 1990-talet försökte en av världens ledande kamerafabrikörer, Kodak, att återlansera sig som flaggskeppet inom filmbunden kamerateknik samtidigt som digitalkameran vann mark. Block Buster försökte satsa på lokal närvaro i varje amerikansk småstad för att hyra ut filmer bara för att se sig golvade av filmutbudet från exempelvis Netflix ett fåtal år senare.
Det finns en term som beskriver vad som drabbat ovanstående investeringar: disruptiv innovation. Det betyder att helt nya innovationer kommer på plats som sätter gamla tekniker och frågeställningar ur spel.
”Att tro att kommunen har något att vinna på att locka till sig tung, icke miljövänlig, godstrafik eller att bygga betongklossar på jordbruksmark känns som att försöka laga en artärblödning med bamseplåster – det är för lite, för sent och felriktat för att möta framtidens nya tekniker.”T. Swift
Ibland går det inte att förutse ny teknik som kommer göra befintliga tekniker föråldrade. I andra fall handlar det om en ovilja att ta till sig kunskap från omvärlden. Tyvärr känns det som att stora delar av rådhuset har drabbats av det sistnämnda.
En kan inte veta vad som ska hända i framtiden. Men en rimlig gissning är att det som gör en kommun attraktiv i framtiden inte bara är relaterat till den typ av infrastrukturprojekt som var på mode under åren 1960-2000. Att tro att kommunen har något att vinna på att locka till sig tung, icke miljövänlig, godstrafik eller att bygga betongklossar på jordbruksmark känns som att försöka laga en artärblödning med bamseplåster – det är för lite, för sent och felriktat för att möta framtidens nya tekniker.
Framtiden har enorma utmaningar inför sig. Men det finns också hopp. Sverige och Trelleborgs kommun har goda förutsättningar att utvecklas och klara sig men då får vi investera för framtiden – inte dåtiden. Något som jag tror och hoppas på att merparten av forskare, ungdomar och gemene trelleborgare tänker. Tyvärr verkar en stor andel av våra kommunpolitiker inte dela denna tro. Och förresten; vad är egentligen medelåldern i kommunfullmäktige jämfört med i kommunen? Min misstanke är tyvärr att den ligger närmre min egen än för dem som ska ta över kommunen efter oss.
T. Swift
