Om föräldraförmågan är dålig borde man få hjälp
Om föräldraförmågan är dålig borde man få hjälp. Alternativet är att en annan familj eller samhället övertar ansvaret. Så tycks inte vara fallet. Om barnet är svårfostrat borde både barnet och föräldrarna få hjälp. Det kräver samverkan mellan kompetenta verksamheter, till exempel kommun (socialtjänst och skola) och sjukvård (barn- och vuxenpsykiatri). Alla tre saknar egen relevant kompetens och samverkan fungerar inte. Detta bekräftades vid en konferens i regi av Brottsförebyggande rådet (BRå) i veckan – det har man tidigare förnekat. Vem borde betala för de krossade fönstren? Politiker, myndigheter och massmedia som blundat för problemet i smått (oro i klassrummen) och stort (det gigantiska brottsproblemet).
Vad kan man göra? God vetenskap är kunskap så säker den kan bli. Recepten finns och har testats i verkligheten – ett drygt 50-tal högkvalitativa internationella vetenskapliga publikationer. Dessutom finns drygt 18 000 ”skräpstudier” som citeras för att de passar egna åsikter: ”så säger vetenskapen”. Köper man varor och tjänster bör man ha upphandlingskompetens. Har man inte det bör man fråga experter. Översätt till brottsproblemet. ”Sluta skjut” i Malmö påverkade inte skjutningarna. Nu ska programmet användas nationellt. Det är hål i huvudet. Mantrat för brottsförebyggande arbete var SSP (socialtjänst, skola, polis). I veckan lade BRå till P (psykiatri), 60 år efter att detta togs bort av en s-regering vilket hittills inte ifrågasatts av någon regering därefter.
Sten Levander, Maglarpsakademin
