"…och alla får plats på Gotland om de står upp!"
Numera är vi ju 7 miljarder varav de flesta räknas som fattiga.
Det är en smula konstigt eftersom allt vad vi behöver tillhandahålles helt gratis. Vi behöver bara ta för oss och trivas. Luft att andas, vatten att dricka bara finns. Mat tillverkas dygnet runt. Solen skiner alltid någonstans och där är fotsyntesen i full verksamhet - den kemiska process, som med solljus omvandlar koldioxid till kolväten, som är mat för djur och människor.
Någonstans läste jag att en vuxen människa förbrukar cirka 1500 kilokalorier om dagen i vilotillstånd. Detta motsvarar 1,75 kWh. Så i mina kalkyler har jag använt den siffran som ett snitt för alla dessa 7 miljarder.
En annan uppgift som jag använt är att solen levererar närmare 1400 Watt per m2. Om man betraktar jordklotet från ovan finner man att det utgör en cirkel med cirka 6371 km radie. Den yta som då träffas av solljuset utgör radien x radien x pi dvs. 127451452 km² eller en miljon gånger fler m2. Jordklotet tillförs således 1,4 kW gånger 24 timmar gånger alla dessa m2 per dygn. Det är en stor mängd energi och det är den som håller allt levande vid liv på vår planet.
Jag får det till att solenergin bör räcka till att hålla många många människor vid liv. Noga räknat 2447068 miljarder. Hittills är vi bara 7 (miljarder) och alla får plats på Gotland om de står upp!
Så de problem vi har är till största delen hemmagjorda. Varför har inte alla människor samma levnadsstandard? Det beror nog på att det är roligare att tillverka nya barn än att höja levnadsstandarden för dem som redan finns. Ett land jag känner till där befolkningen minskar är Japan. Där tycker medborgarna att det är roligare att utveckla sig själva och landet än att förmera sig. Japan är dessutom inget invandringsland som utvandrare söker sig till så där pekar prognoserna mot en halvering av befolkningen på sikt. I detta land kraxar olyckskorparna om en åldrande befolkning som inte kan klara sig på egen hand.
Jag brukar läsa om världens utveckling i World Fact Book. Där finner jag att det råder ett tydligt samband i ländernas beteenden. Ju fattigare ett land är desto fler barn per kvinna föds det i detta land.
Låg BNP per invånare motsvarar fler födda barn per kvinna i landet. De som är sämst rustade att ta hand om barn föder flest. Man tycker ju att är det lämpligare med tvärtom. Värst är det nog i Niger i centrala Sahara. Där är halva befolkningen under 15 år.
Vi tar för oss av det naturen tillhandahåller gratis. Därvid samarbetar vi i olika hög grad. Detta kallar vi ekonomi. När samarbetet är väl utvecklat och samhället tar väl för sig av planetens resurser uppstår ekonomiskt välstånd och deltagarna anses rika. När samarbetet är illa utvecklat uppstår fattiga tillstånd.
