Oacceptabel äldrevård

”Även det psykiska måendet skall finnas med i bedömningen när man fattar beslut om bistånd ” detta sägs i ett reportage i TA (den 22 februari).

Vi som har äldre närstående eller vi som jobbar på sjukhuset vet att detta inte stämmer i verkligheten.

Det händer ofta att våra äldre inneliggande patienter på sjukhuset vädjar om att de inte skall skickas hem eftersom de känner sig mycket otrygga och har svårt att klara sig, även om de får tillsyn max antal gånger per dygn. Denna otrygghet gör att de äldre även får fysiska symtom på grund av sin oro.

Exempelvis en ensamboende 80+ patient har varit inneliggande på olika avdelningar på sjukhuset 14 gånger under 2011! Denna patient har haft kontakt med vårdplaneringsteamet upprepade gånger före hemgång under detta år men trots att patienten framfört sin oro inför hemgång och vädjat om att få tillgång till korttidsboende har patienten inte uppfyllt kraven för att få komma dit. Är det så vi skall vårda och ta hand om den generation som byggt upp vårt samhälle?

Om vi bortser från den mänskliga aspekten så är nästa fråga är detta samhällsekonomiskt försvarbart att sjukhussängarna beläggs med patienter som har behov av trygghet?

Borde inte politikerna diskutera att äldrevård och sjukvård slås tillsammans så att våra skattepengar användes på ett optimalt sätt?