Nu känner jag mig besegrad

Kan berätta att jag inte ville dit från början men blev övertalad av min dåvarande enhetschef. Vilket jag aldrig ångrat. Blev vetgirig och läste extrakurser, gick på föreläsningar allt för att lära mig om just demens.

Var med när vi gick från landstinget in i kommunens regi. Vilket uppsving det blev i äldrevården.

Det var härliga tider, där vi på Gläntan blev en familj med boende, anhöriga och arbetskamrater.

Så hade vi det några år, sen började vi rasa sakta men säkert. Alla dessa omorganisationer började komma, arbetsron för oss försvann, den familjekänsla vi hade försvann.

Datorn kom in i vår värld och där las allt fokus, nu skulle allt om de boende dokumenteras, skrivas genomförandeplaner utifrån den boendes önskningar, vilket den som är dement själv inte kan redogöra för. Men viktigt att det stod i jagform. "Jag vill, Jag kan".

Det gick mycket tid till att lära oss, tid som vi stal från de boende.

Det hände mycket under åren som gick, fick många ombyte av enhetschefer både på gott och ont alla hade sina idéer om förändringar på Tappershus. Det var många gånger som vi i personalen frågade varandra; ”När ska vi få arbetsro?”. Inte mycket som blev till det bättre utan mer och mer tid för de boende försvann.

Sen kom den moderna fotbojan in i bilden IntraPhonen, där vi alla i personalen skulle gå runt med en telefon i handen för att se vad be boende ska ha hjälp med, egentligen helt självklara saker som toabesök, hygien, måltider, tandborstning och städning av sina rum. Allt det som ingår i en omvårdnad. Och detta är det satta tider för i IntraPhonen – medicinering tre minuter, fem minuter för toabesök, tio minuter till dusch, en kvart till städning av rummet med mera. Nu gäller det att blippa med IntraPhonen inne på de boendes rum.

Blippa är att trycka IntraPhonen mot en liten rund klisterlapp på väggen inne på boendes rum för att registrera att man är där, sen gäller det att komma ihåg att blippa ut när insatsen du gjort är klar, annars tar insatsen för lång tid och du som vårdare kan bli ifrågasatt. Det skulle vara ett verktyg för att just lilla "Elsa" skulle få den tid och vård hon är berättigad till.

Denna "fotboja" är inte patientsäker, då det glöms att skriva in både insatser och medicingivningar.

Så nu går all personal runt med näsorna i IntraPhonen för att kolla om man gjort alla sina insatser.

Än en gång stjäls tid från de boende.

Men droppen som fick bägaren att rinna över var slaget i ryggen med att jag inte får arbeta kvar på "mitt" Gläntan mer än vissa nätter, nu ska jag alterneras runt på olika avdelningar, även i en annan byggnad där jag ska vara ensamarbetande nattetid. Där försvann min arbetsglädje helt. Detta är absolut inte mitt val.

Finns säkert personal som tycker det är bra, men får stå för dem.

Trodde jag skulle kunna arbeta kvar fram tills "mitt" Gläntan och Tappershus går i graven 2021 när det nya boendet ska öppnas på Thysellstomten i Anderslöv.

Kontinuiteten som jag fick lära mig var och är så viktig för just dementa (även andra) försvinner totalt, nu är det kvantiteten som gäller.

Så nu väljer jag att sluta arbeta inom äldrevården, trots att jag egentligen inte vill, men vill inte heller falla ner i en vantrivsel. Gäller att sluta medans flaggan är uppe.

Men mitt hjärta gråter.

Kylle