Ni kan känna er lugna
Med anledning av den i TA införda insändaren, med rubriken ”Stadens största miljöskandal”, kan jag lugna alla trelleborgare genom nedanstående faktaredovisning kring den nedlagda kommunala delen av Albäcksdeponin.
Deponiverksamheten inom Albäcksområdet upphörde 1974 och ersattes 1977 av den nya ”Albäckstippen” med SYSAV som verksamhetsansvarig. I koncessionsnämnden för miljöskydds beslut ålades Trelleborgs kommun och SYSAV att gemensamt utföra erforderliga utredningar samt att till länsstyrelsen inlämna förslag till kontrollprogram för både den nya och den nedlagda deponin. Efter utredning godkändes formellt kontrollprogrammet i juli 1979 och detta innebär i korthet skyldighet att utföra provtagning och analys av grundvatten i sex grundvattenrör, provtagning och analys i två punkter i den närbelägna Albäcken samt provtagning och analys av vatten i invallningsföretagets dräneringsledningar. Under 1980 påbörjades provtagningarna enligt kontrollprogrammet och dessa har därefter årligen redovisats till tillsynsmyndigheten utan att några anmärkningar påtalats. Även om det är ett från den tidigare deponiverksamheten påverkat lakvatten så har det således haft liten miljöpåverkan på den närbelägna Albäcken som mynnar i havet.
För att undanröja allt tvivel om deponins påverkan på havsmiljön, beslutade Tekniska nämnden på egen inrådan, att utföra en anläggning för att samla upp lakvattnet från anläggningen. Den stod färdig i slutet av 2009 och innebär att allt lakvatten från den äldre kommunala deponin samlas upp i en lakvattendamm, för att sedan avledas till det kommunala reningsverket.
Den tidigare beslutade provtagningen pågår fortfarande och har dessutom utökats i ett antal punkter. Precis som tidigare visar all provtagning på att det är ett av deponin påverkat vatten eftersom kvävehalten är hög, men med mycket små halter av övriga föroreningar som kan betecknas som giftiga. I samtliga fall understiger dessa halter med bred marginal naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning (KM), som innebär att markanvändningen inte begränsar människor (barn, vuxna, äldre) att permanent vistas inom området under hela sin livstid. Alla markekosystem, grundvatten och ytvatten anses därmed också skyddade.
För att läsaren själv skall kunna göra en bedömning redovisas de halter av tungmetaller som förekommer i lakvattnet från den nedlagda Albäcksdeponin:
ÄmneHalt från Albäck (µg/l)Riktvärden känslig markanvändning (µg/l)
Arsenik2,215
Bly0,580
Kadmium0,040,4
Kobolt4,730
Koppar11,4100
Krom4,2120
Kvicksilver0,060,25
Nickel14,035
Vanadin1,0120
Zink22,9350
Vad gäller totalkvävet så är det helt naturligt högt (70 mg/l). Efter luftning i lakvattenbassängen har halten dock sjunkit till 30 mg/l och efter behandling i reningsverket reducerats ytterligare till 15 mg/l. Detta innebär att det från Albäck släpps ut ca 435 kg/år till havet. Detta skall jämföras med att det från kommunens åar släpps ut ca 1150 000 kg/år till havet.
För att läsaren själv skall kunna göra en bedömning redovisas den principiella kvävetransporten i kommunen: se bild.
