Nej till ”att sälja ut allt som går att sälja”!

Ett samarbete innebär inte att man alltid röstar med de övriga partierna.

I Trelleborgs femklöver har vi i Miljöpartiet som exempel inte stöttat förslaget om en ringväg runt Trelleborg. Vi har sedan 80-talet arbetat för en eventuell ombyggnad av hamnen längre västerut, för att helt undvika lastbilstransporter i Trelleborg.

När det gäller frågan om att sälja ut allt som går att sälja, har vi för ett par år sedan röstat mot den borgerliga alliansens förslag att göra det möjligt för privatpersoner/bolag att lägga anbud på kommunala verksamheter. Förslaget kunde därmed inte gå igenom.

Vid ett möte för några månader sedan med SKL (Sveriges kommuner och landsting) med politiker och näringsliv, som jag deltog i, informerades om en framtida kris; vår infrastruktur, våra samhällsägda fastigheter med mera håller på att åldras och kommer att kräva stora upprustningsåtgärder framöver. Som kostar.

Man föreslog två lösningar; sälja ut allt som går att sälja eller göra ytterligare stora upplåningar (i bank).

Själv föreslog jag då ett tredje alternativ; att demokratisera penningskapandet. Det innebär att vi genom vår folkvalda riksdag skapar de pengar som behövs för samhällets behov. Jag föreslog att SKL gör en utredning om vilka konsekvenser detta skulle få.

Det är förstås enkelt att räkna ut – om samhället skapar samtliga pengar (inte bara de cirka tre procent som utgör sedlar och mynt), kan man skapa de pengar som behövs för att finansiera upprustningen av vår gemensamt ägda infrastruktur. Nu lånar man pengarna i bank, och tvingas betala räntor, utöver nedbetalning av lånen. Det finns ingen anledning att landets medborgare ska fortsätta göda bankerna.

Fler och fler blir klara över att de pengar vi lånar i bank, uppstår i det ögonblick banken skapar ett låneavtal. De fanns inte innan dess. Eller som Riksbanken uttrycker det; affärsbanker ökar penningmängden vid utlåning. Pengarna fanns inte före lånetillfället.

De enda politiker, som motionerat i riksdagen för att demokratisera penningskapandet, är två miljöpartister, Valter Mutt och Annika Lillemets.

Först efter en demokratisering kan vi fullt ut finansiera välfärd och en god miljö. Som det är nu, fattas det hela tiden pengar.

Oavsett vilket block vi ingår i, finns det beslut som vi inte medverkar till. Då får samarbetsparterna söka stöd hos andra partier, eller acceptera att förslaget går i putten.

Det är inte alltid lätt att samarbeta. Det är så otroligt mycket enklare att styra med en egen majoritet.