Man måste reagera!

Med risk för att förefalla tjatig tror jag att några aspekter av läraryrket ändå måste klargöras.

Att ett omfattande missnöje med den nya organisationen inom ramen för spjutspetsskolan råder bland många lärare har säkert de flesta förstått vid det här laget.

Anmärkningsvärt är när kommunstyrelsen, skolnämnden och gymnasienämnden uttalar sig om lärarnas arbetstid som om denna vore så väl tilltagen i förhållande till det arbete som utföres att massa nya arbetsuppgifter kan läggas till utan tvekan. Det vittnar (i likhet med Tuppen tidigt vaken kuckelikus insändare den 6 december) om en mycket konservativ bild av läraryrket som sådant.

Som relativt ung lärare, verksam i gymnasieskolan sedan nio år, känner jag inte igen den bild som ges av läraren i vulgärdebatten. Lärare har förvisso en betydande semester/ledighet i jämförelse med många andra yrkesgrupper, men å andra sidan är yrket med sina många års studier vid universitet (minst 4,5 år som behörig gymnasielärare i teoretiska ämnen och ofta längre än så) i jämförelse med många andra akademiska yrken, dåligt betalt. Att efter nästan tio år i yrket åtnjuta en lön på strax över 20000 kronor i månaden kan väl knappast anses överbetalt. Ledigheten blir dock kortare och den som på fullt allvar hävdar eller antyder att lärare inte fullgör sin arbetstid vet inte vad han/hon talar om.

Att här börja räkna upp allt det en lärare i dag faktiskt arbetar med blir långrandigt, men de flesta av oss arbetar väldigt mycket med både undervisning, elevvård och en allt mer tidskrävande administration. Självklart med eleven i fokus. Självklart.

Det är vårt jobb. När arbetsuppgifterna blir fler gnäller inte lärarna av lättja. Vi reagerar på den försämring av kvaliteten detta innebär för våra främsta arbetsuppgifter; bildning. Vi reagerar på den nonchalans som visas oss i genomförandet av spjutspetsskolan, inte för förändring i sig. Att tro att lärare generellt är negativa till förändring är bilden av läraren som gammaldags och konservativ.

Få yrken är så dynamiska och satta i ständig förändring som läraryrket i dag. Men när förändringarna bara är politiska utspel i den slasktratt som skolpolitik tillåtits bli, måste man reagera.

Gymnasielärare