Man kan hålla sig för skratt
I flera år har kommunen låtit en skrattmåskoloni härja fritt på Flaningen. Man gjorde det gynnsamt för dessa för ett antal år sedan och påstår att de är sällsynta. Och de växer och växer och blir allt fler för varje år. Skulle tippa på att en cirka 500 stycken om det räcker.
Från tidig vår till sensommaren skriker de utan uppehåll dag som natt till de i närheten boendes förtvivlan. Att stänga fönster och dörrar hjälper inte för att stänga ljudet ute. De hörs genom ventilerna.
Husen i närheten blir varje år bombarderade med fågelskit som husägarna får stå och dra i.
Fönster, bilar, tvätt som hänger ute på tork. Att sitta ute i sin trädgård och äta kan man glömma om man inte gillar att få extrakrydda av fågelskit i maten.
Det är en stor sanitär olägenhet.
Inte nog med att kommunen inte bryr sig, folk som inte tänker mer än näsan räcker står och matar fåglarna lassvis med bröd och det är inte bara fåglarna som gillar detta. Råttorna gottar sig också.
En uppmaning till ansvariga – gör något innan måsarna kommer för att lägga sina ägg. Ta bort de stora öarna som gör det gynnsamt för fåglarna och få dem att flytta dem till ett bättre ställe närmare tippen som inte är befolkat eller nere vid sjön där de hör hemma.
Ofrivillig fågelskådare
