Maglarps kyrkogård är i bruk
Replik till Kerstin Gahne (den 10 februari).
Roligt att läsa förslag angående Maglarps nya kyrka! Ett tillrättaläggande är dock på sin plats. Det är inte så att kyrkogården har tagits ur bruk! Vi är många nuvarande och tidigare Maglarps-, Kurlands- och Skårebor som har våra familjegravar där. Många har säkert liksom Kerstin G sett Maglarps kyrka resa sig mot himlen. Man ser den på långt håll. Blickarna dras dit.
Men jag kan också rekommendera ett närmare besök! Från kyrkan har man en underbar utsikt där hav och himmel möts i en otroligt lång horisontlinje.
Vad som än händer med själva kyrkbyggnaden så är min förhoppning att man verkligen gör något vackert av denna plats med all respekt för dem som vilar där och med en utformning som inbjuder till besök och möten människor emellan.
Christina Ganslandt
P S. Jag har i min ägo referatet i Trelleborgs-tidningen den 19 juli 1909 av Invigningen af Maglarps nya kyrka och kyrkogård. Hofpredikanten
d: r E. Olbers, Trelleborg, höll invigningstalet utifrån bibeltexten: Kan då Gud verkligen bo på jorden? Se, himlarne och himlarnes himmel rymma dig icke; huru mycket mindre då detta hus, som jag har byggt. 1 Kon. 8:27.
Efter högmässoguds-tjenstens slut samlades skarorna å kyrkogården. Norr om kyrkan hade en tillfällig talartribun blifvit rest, och här togo hofpredikanten Olbers och de assisterande prästerna plats. Sedan manssångföreningen sjungit sv. ps. 492:2 – 5, höll hofpredikanten O. med sin vanliga kraftiga stämma det af verklig inspiration burna tal... (som avslutas så här:)
Må sådana tankar – manande, varnande tankar för oss själfva, tröstande, hugsvalande tankar för dem som sörja – med blicken höjd öfver förgängelsen till den Guds boning där vi skola se hans härlighet, må vi nu gå att inviga denna begravningsplats! Amen.
Referatet avslutas så här: Folkmassorna skingrade sig. Gående och åkande syntes å alla från det nu invigda templet ledande vägar söka sig mot hemmet…
