Likvärdiga förutsättningar för pojkar och flickor
Kaltenbrunner missförstår vad som menas med att flickor och pojkar ska växa upp på ett "könsneutralt" sätt. Det handlar inte om att man ska försöka radera ut fysiska skillnader mellan kvinnor och män, att flickor skulle tvingas bli pojkar, och pojkar bli flickor. Det handlar om att låta flickor och pojkar växa upp under samma förutsättningar, och inte placeras i fack.
Givetvis är det så att vi av naturen ges ett biologiskt kön, men det avgör inte hela vår identitet. Vårt sociala kön kan skilja sig från det biologiskt givna. Kvinnor har inte städning och docklek genetiskt inskrivet i sitt DNA, liksom att pojkar inte har det vad gäller exempelvis bilar.
Ett annat exempel är även vad gäller flickor och pojkars handlingsutrymme. Pojkar tar generellt sett mer utrymme än flickor, och det beror framförallt på den enkla anledningen att de fostras så, för dominans ses ofta som en manlig egenskap i vårt nutida samhälle. För att illustrera vad jag menar väljer jag att använda mig av Simone de Beauvoirs berömda ord ur boken "Det andra könet" från 1949: "Man föds inte till kvinna, man blir det"
Kön, liksom andra kategorier som "klass", "etnicitet", "sexualitet" med flera formas även inom vilken social miljö vi växer upp inom. Att dra en skarp gräns emellan hur mycket det biologiska respektive det sociala utrymmet inom vilka vi verkar påverkar vår identitet är ingen lätt uppgift. Men det är också ur detta problem som genusforskningen växt fram, som Kaltenbrunner kallar det "nya flummet", för att forska kring könsroller, maktordningar, rättigheter och skyldigheter med mera.
Delegationen för jämställdhet är en viktig satsning från regeringen, för att ge flickor och pojkar likvärdiga förutsättningar i livet, och bryta traditionella tankemönster.
Malin Appelgren, utbildad statsvetare och socialdemokrat Trelleborg