Lär av Antikrundan, Bibeln och Madeleine Brandin

Man får veta det ekonomiska värdet, till exempel 6 000 kronor (bra) 20 000 kronor (bättre) och 55 000 (bäst). Man ska alltså se och känna/resonera sig fram till sin övertygelse: ”Denna tjusiga vas måste vara mest värd med alla ornament och dingelidonger. Men titta på den där, så anspråkslös och försynt, den kan väl inte vara värd så mycket”, kanske man tänker.

Men väldigt ofta är det faktiskt, precis tvärtom – det är det enkla och självklara – det som inte ”glittrar” och prålar – det som inte får så mycket omedelbar uppmärksamhet och beundran som är värt mest... Och nu känner jag mig som en präst, som predikar om ödmjukhet kontra förförelse. Det var absolut inte min avsikt, men - tänk om jag skulle ta tillfället i akt och rangordna tre användbara (?) bibelcitat:

BRA: (Matt 18:4) ”Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket” (löfte).

BÄTTRE: (Matt 18:9): ”Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna” (praktiskt råd/tips och implicit hot)

BÄST: (Mark 8:17) ”Har ni ännu inte fattat någonting? Är ni så förstockade? Kan ni inte se och höra fast ni har ögon och öron?”(smädelse)

Men tänk om det är så att vi varken kommer till himmel eller helvete? Tänk om det istället är så, att vi här och nu borde skapa oss en så fantastisk kommun, som precis ”alla” oavsett ålder, skulle vilja bo, jobba, och turista i. Det tror jag! Så låt oss därför i rasande fart zooma ner från yttre rymden till jorden – till 2013 – till Europa – till Sverige – till Trelleborg! Då urskiljer vi ganska snart bland annat, en hel massa planer och planeringar – som just nu tyvärr verkar spreta åt olika håll. Ingen verkar ha den blekaste aning om vilken plan som är bra, bättre, bäst - eller vilken som är direkt förkastlig heller för den delen.

Antikrundan lär oss också att vi ska ta stor hänsyn till proveniensen när vi ska uppskatta ett värde. Det vill säga att desto mer vi vet om föremålets ursprung och plats i historien desto bättre. Själen/hjärtat/känslan, som då framträder är ovärderlig. Och så måste vi så klart ta hänsyn till det ekonomiska och materiella värdet. Så om vi ”översätter” föremål till planer och planering, räcker det inte med löften, hot eller smädelser (se bibelcitat ovan), men inte heller att vi gissar vilket föremål, plan och planering som är bra, bättre, bäst. Nej, vi måste veta. Och den goda nyheten är: Vi får veta - om vi läser Madeleine Brandins gästkrönika i TA (den 26 februari)!

Så med Madeleine, Antikrundan och ännu ett bibelcitat i tankarna, vill jag avsluta med att åtminstone i viss mån, värdera den oerhört angelägna och viktiga planeringen av Trelleborgs kommun. Så här tänker jag: ”Så bliva de då beståndande, FRAMSYNTHETEN, HELHETEN, och KLOKHETEN, dessa tre; men störst bland dem är KLOKHETEN.