Läkare avstod att hjälpa 85-åring
Dagligen får vi läsa om brister inom sjukvården i landet. Oftast gäller det penningbrist, andra gånger personalfrågor, eller väntetider som i sin tur bidrar till långa patientköer.
På min ålders höst har jag då och då varit kontakt med en några år äldre vän, nu 85 år gammal, som jag lärde känna under våra barndomsår på ett fiskeläge i Trelleborgs kommun. Under våra arbetsliv har vi haft vitt skilda yrken, en av oss till lands och den andre till sjöss. På äldre dagar har vi av en eller annan anledning nödgats söka oss till sjukvården.
Vid ett av våra samtal berättade min vän, att han för något år sedan blivit felbehandlad, ja så till den grad att han nu måste tillbringa sin tid i rullstol. Anledningen till situationen är en misslyckad operation i ett knä.
En dag meddelades honom, att tid var beställd hos en läkare på MAS i Malmö, som skulle kontrollera knäskadan. Uppringaren, som var sjukvårdsanställd, hade självrådigt beslutat beställa en taxitransport till Malmö. När taxin kom till min väns bostad, visade sig att det inte var någon sjuktaxi för samåkning, vilket skulle innebära en tämligen förhöjd kostnad för resan till Malmö. Normalt kostar en sådan endast 40 kronor. Förhållandet påtalades och riktig taxi kom betydligt försenad, varpå resan genomfördes.
Ankomsten till läkarens mottagning inträffade tio minuter efter överenskommen tid. Min vän lämnade genast information om anledningen till förseningen. En sjuksköterska framförde hans upplysning till vederbörande läkare, men denne gav sjuksköterskan följande besked: Kan inte patienten komma på utsatt tid, då får han vänta till ett senare tillfälle! Läkaren såg inte ens patienten! Några kommentarer krävs inte.
Läkaren, som utförde den misslyckade knäoperationen, har tidigare anmälts enligt Lex Maria lagstiftningen. Det förefaller nu som att en ny anmälan borde göras denna gång till sistnämnde läkares överordnade. Saknar en läkare empatiskt sinne och avstår att hjälpa en 85-årig man, som befinner sig i en handikappsituation, ja då borde denne läkare se sig efter en mera lämplig sysselsättning.
När jag fick kännedom om på vilket sätt vännen behandlats, beslöt jag översända dessa rader till TA insändarredaktion, och jag förmodar, att någon liksom undertecknad har anledning att reagera på händelsen. Så får det inte gå till.
