Kryp inte in i tapeten
Det här är en intressant och synnerligen välskriven text icke utan vissa inslag av humor. De tolv anonyma lärarna på SSG är irriterade på Hemzelius, därför att denne dristat sig till att påstå att det är den äldre generationen lärare som genom sina kunskaper håller den pedagogiska skutan flytande inom den kommunala skolan (till exempel Söderslättsgymnasiet), här infamt kallad Titanic. Här kan man stillsamt inflika att detta icke är ett av Hemzelii mera kontroversiella uttalanden. Tvärtom. Här har han faktiskt helt klart för sig. Det är bara att kontrollera fakta det vill säga lärarnas kunskaper.
För ordningens skull ska man kanske tillägga att den äldre generationen lärare inte nödvändigtvis var mer begåvad än den yngre. Däremot hade den en betydligt bättre grund att stå på. Man kunde helt enkelt mer. Man hade mer kunskap. Denna kunskap, bildning om man så vill, var och är större. Dessutom kunde man skilja på kunskap och information, vilket inte alltid är fallet nuförtiden. I det perspektivet kan man betrakta Hemzelii förslag att kasta ut datorerna från grundskolans lägre stadier. Där har han också alldeles rätt! De tolv uppretade och anonyma lärarna ser inte poängen, vilket de visar genom att skriva För oss är det samma sak som att åka häst och vagn, trots att vi har tillgång till bil. Denna bild visar att de inte alls förstått vad det är frågan om. Att satsa på datorer på lägre stadier är i stället som att köra bil utan att ha tagit körkort! Som bekant måste man också lära sig att krypa innan man kan gå! Detta torde även gälla inom pedagogiken. Man måste alltså lära sig tänka innan man använder datorer!
Avsnittet om Hemzelii politiska harakiri har sin poäng. Uttryckt på annat sätt, så vet man som bekant aldrig var man har Hemzelius. Där kan jag ge de tolv rätt. Man blir med andra ord ständigt förvånad. Vid maktskiftet vid förra valet var förhoppningarna på Hemzelius bland gymnasiets lärare enorma. Dessa förhoppningar har emellertid till största delen kommit på skam. Frågan är varför.
De tolv är upprörda och det är måhända en god utgångspunkt för debatt. På slutet önskar de en kapten som visar större förtroende för vår begåvning. Det är naturligtvis en nåd att stilla bedja om för att nu tala med Shakespeare. Men har man nu en begåvning man vill ha förtroende för, så kan man inte vara anonym! Då saknar man trovärdighet och det är ju inte bra! Varför undertecknar ni inte med era namn? Ska man vara ett föredöme för sina elever, så får man ju inte ducka. Man får inte krypa in i tapeten! Vi lärare födda på fyrtiotalet var måhända inte mer begåvade än dagens lärare men de flesta av oss stod, och står fortfarande, öppet för våra åsikter!
