"Kreativitet uppstår inte på beordrad konferenstid"

Det ska fan vara anställd av Trelleborgs kommun – i skolan i allmänhet och på Söderslättsgymnasiet i synnerhet. På 1,5 år har skolledningen för Söderslättsgymnasiet lyckats med konststycket att knäcka en hel yrkeskår. Folk faller som käglor. Tårarna flödar. Det fackliga klimatet har hårdnat. Medinflytandet är avskaffat. Skolledningen nonchalerar personalen så till den milda grad att man utan att blinka bryter mot avtal, medbestämmandelag och grundlag. Källor eftersöks. Förvaltningschefen tar helt obekymrat emot mobilsamtal mitt under ett krismöte med personalen. Vår grundlagsskyddade rätt att kritisera klassas som illojalitet. De oförvägna kritikerna kallas till rektor för uppläxning eller i värsta fall till rådhuset. Förvaltningschefen drar i fält med hela sin stab för att ta uppstudsig personal i örat. Hot om varning delas ut. Den socialdemokratiska rådhusregeringen med rötter i kampen för demokrati, fackföreningar och fri- och rättigheter tycks ha glömt denna kamp. Det måste vara genant för rörelsen.

Skolledningen vägrar inse att den inte har personalen med sig. "Gilla läget eller …" är budskapet. Är man kritisk klassas man som bråkstake eller bångstyrig. För att få ut mer får man ut mindre. Varenda mjölkbonde vet, att om man ska få ut mer mjölk av sin ko ska man vårda den och inte låta piskan vina. I Trelleborg har man inte fattat det. Personalpolitiken bär psykopatiska drag: Den är känslokall, känslolös, empatilös och saknar helt intresse för hur personalen mår. Man räknar till och med med att sjukskrivningarna skall öka i den nya organisationen. Ja, ja! Litet spill får man räkna med! Iskylan breder ut sig.

"Lärarna jobbar för litet", påstår förvaltningschefen utan att rodna. "Vi måste sätta eleverna i fokus!" utropar hon glatt. Vad är nu detta för trams? Har förvaltningschefen plötsligt funnit Columbi ägg? Precis som om vi aldrig tidigare har satt eleven i fokus eller jobbat häcken av oss. Det är precis det vi har gjort – alltid. Det är det som är själva grejen med läraryrket, faktiskt. Det är kränkande mot en hel yrkeskår och visar att förvaltningschefen inte har en susning om verksamheten. Så begår man ett psykosocialt lustmord på en hel yrkeskår.

Rådhusledningen lyfter inte ett ögonbryn inför det faktum att ingen spjutspetsskola kan genomföras med en gråtande, kränkt, knäande och sjukskriven personal. En spjutspetsskola skapas i en fri atmosfär med högt i tak. Den kommer underifrån och aldrig i en toppstyrd organisation. Kreativitet uppstår inte på beordrad konferenstid.

"Vi är inne i en gigantisk förändringsprocess", upprepar förvaltningschefen som ett mantra. Och skyller på den, förändringsprocessen, när saker och ting inte fungerar. Man tar sig för pannan! Är inte förvaltningschefen ansvarig för att "den gigantiska förändringsprocessen" genomförs på ett smidigt sätt? I stället skyller förvaltningschefen på gräsrötterna. Det är skamligt mot all personal som vänder ut och in på sig själv för att kompensera för skolledningens tillkortakommanden – detta för att hålla våra "kunder", eleverna, skadeslösa.

Läraryrket har genomgått en "gigantisk förändringsprocess" sedan förvaltningschefen var ute på fältet. Att skolan ännu står på fötter kan man tacka de lärare för, som trots andra uppgifter än pedagogens, fortsätter att kompensera för sina elevers skull.

Nej, en ko har det bättre i Bregottfabriken än personalen på Söderslättsgymnasiet. Kära föräldrar och elever, ärade politiker, värderade läsare och skattebetalare: The bottom is nådd. Nu gräver vi i golvet för att komma ännu längre ner. Nu har jag utnyttjat min grundlagsbefästa meddelarfrihet (Regeringsformen, 2 kap 1 §) att anonymt få framföra kritik avsedd att publiceras i pressen utan att bli eftersökt som källa. Kanske något för vissa att läsa på? Tack för ordet!

Muh!