Kommunen bör tydligare agera regissör

Svar till Sten W Lundahl (den 31 januari).

Med anledning av din insändare vill jag informera lite i de frågor du har kring bevarande och hur kommunen hanterar dessa.

Kommunen antog en bevarandeplan för Trelleborgs stad 1986. Denna planering hade sitt ursprung i den allmänna riktningsförändringen i samhället som kom efter ett decennium fyllt av stor tilltro till det nya och stor misstro till det gamla, 1960-talet. Bostadsbyggandet hade detta decennium framförallt starka bostadssociala motiv. Efter energikrisen 1972, då stora delar av vårt äldre byggnadsbestånd kläddes med isolering och plåtfasader, nådde den allmänna riktningsförändringen även våra kulturmiljöer och i stort sett alla kommuner har bevarandeplaner från denna tid.

Kommunens bevarandeplan utgör i huvudsak en inventering av de kulturhistoriska värdena i bebyggelse och dess inriktning är naturligtvis att skydda byggnader.

De byggnader du nämner är naturligtvis utpekade som kulturhistoriskt värdefulla och bör bevaras. Den här typen av plan är dock aldrig juridisk bindande. Kommunen, bland andra, har ett ansvar för bevarandet likväl som för utvecklingen och det är i denna dubbla roll som våra politiker ställs inför svåra vägningsfrågor när "marknaden" trycker på. Jag kan inte svara för hur vår nya politiska majoritet kommer hantera dessa frågor men jag ser ett stort behov och utrymme för kommunen att tydligare agera regissör i samhällsbygget.

Stefan Ferm,

stadsbyggnadschef