Knäckt av banker och myndigheter
Skatten betalades in för sent. Jag gjorde inbetalningen på en fredag. Dragningen hos skatteverket gjordes dagen efter, på lördagen och då fanns pengarna "i luften". Omedelbart fick kronofogden uppgiften och en betalningsanmärkning registrerades. Pengarna fanns på skatteverkets konto på måndagen. Trots flertalet kontakter med såväl skatteverket som kronofogden gick inte anmärkningen att återkallas. Någon skuld fanns inte, men anmärkningen skulle bestå.
Cirka fyra månader senare fick jag en ny betalningsanmärkning. Detta på grund av slarv. Jag flyttade två månader tidigare ifrån min bostadsrätt och blivit sambo. Under tiden som bostadsrätten var till försäljning stod den tom. En adressändring hade gjorts. Trots detta kom brev från Radiotjänst om TV-licensen till min gamla adress. Påföljden blev att betalningen missades och först ett par dagar efter jag fått krav från kronfogden kom det till min kännedom. Skulden reglerades omgående och jag kunde utan problem avregistrera mig från TV-licensen. Sen började helvetet!
Informationen jag fick var att betalningsanmärkningarna skulle ligga synliga för kreditprövare i tre år. Det innebär att jag under tre års tid varken kan ta lån eller teckna abonnemang. Inte ens registrera mig för en SMS-biljett på tåg och buss på vissa håll i landet. Detta därför att det görs en kreditprövning. Inte byta mobilabonnemang, låna till bil eller flytta till större boende.
Skyll dig själv tänker nog många. Rätt eller fel, det kan man orda om.
Faktum är att en betalningsanmärkning inte på något sätt speglar den enskildes betalningsförmåga. Oavsett bakomliggande orsak ska den enskilde "straffas" och först när de tre åren har fortskridit är man värd något igen. Den dagen då jag fick betalningsanmärkningen för cirka 2,5 år sedan, hösten 2011, hade jag det tufft ekonomiskt. Egen företagare som kämpade för överlevnad. Mot alla odds redde jag ut stormen och kom ur företagandet utan leverantörsskulder. I dag har jag en trygg anställning och har dessutom avancerat till en respektabel anställning som chef inom ett större företag. Min årsinkomst ligger på cirka 500 000 kronor om året och jag har därmed cirka 32 000 kronor netto ut per månad av min lön. Ändå är jag inte värd något, varken hos bank, bilfirma, telefonoperatör eller i tunnelbanan i till exempel Stockholm.
När jag pratar med min bank säger de "om du har betalningsanmärkning får du återkomma när den är borta ur registret, innan dess tittar vi inte ens på dina möjligheter att låna". Det spelar ingen roll hur mycket pengar jag har på banken eller kan lägga undan per månad. Inte om jag behöver låna. Faktum är att jag är mindre värd för en bank än en person som rånat en gammal dam på hennes plånbok. Rånaren kan på sin höjd få ett par månaders fängelse och lite böter. Hos banken kan denna person fortfarande få lån, så l änge det inte finns en betalningsanmärkning.
När person X med månadsinkomst 23 000 kr i månaden vill låna är denna person X mer värd än jag är som tjänar nästan det dubbla. I tre år ska man straffas. Är det verkligen rimligt?!
