Julius Klant, autodidakt jultomte
Att tjänstgöra som jultomte är ett ansträngande säsongsarbete. Menmendet uppvägs av ledigheten i mellantiden. Min kompis Julius(!) Klant tillhör skrået jultomtar. En man som är expert på att klanta till det för sig och inte minst för omgivningen.
Följande episod hände sig på den gamla "goda" tiden. Ångan från julaftonsmåltidens diskning låg tät över köket och bäddade likt en nutida rökmaskin för en effektfull entré för tomten – Julius. Bud, poliser och tomtar går köksvägen. En liten "pärla" i form av morbror Rubens, ej att förväxla med konstnären, mästerverk "Dunderklunken" oförsiktigt ställd utan tillsyn på köksbordet, slank ner i Julius kroniskt torra strupe. Så var tomten parat att förrätta julklappsutdelningen. Ingen hade uppmärksammat att tomten, utöver pärlan, stoppat på sig en styck julkorv för senare bruk. Ingen utom hunden Fido vars väderkorn slog volter när tomten inträdde för att utföra sitt uppdrag. Julkorven lokaliserades av Fido som handlade raskt.
Tomten upptäckte den annalkande faran gjorde helt om och rusade rakt in i julgranen. Det var på den tiden när man hade levande ljus i granen. Katastrofen var ett faktum! För folket i grannskapet var julaftonens stora upplevelse att se en sotig tomte jagad av en vilt skällande hund – Fido – överröstande en tjutande brandbil på väg från en brinnande julgran.
En annan julafton hade Julius kommit överens att vikariera för en familjefar som jultomte.
Julius skulle infinna sig, hitta en julklappssäck i uterummet, knacka på den vackert dekorerade ytterdörren, bli insläppt och uttala de berömda orden: Finns det... tömma säcken och önska god jul, men Julius hade i hastigheten tagit fel säck, en sopsäck. Husmors förtvivlan visste inga gränser när illaluktande sopor vällde ut över den äkta Ikeamattan. Julius blev utskriven från sjukhuset på tjugondedag Knut.
Anders Helmer
