”Jag vill inte bli "uppfostrad" av en yrkeskår som jag inte litar på”
Problemet med tidningarnas konkurrenskraft ligger ju inte alls där utan hos reportrarna. Reportagen är regelmässigt dåliga och inte värda att betala för. Jag är en någorlunda bildad 50-talist med universitetsexamen och jag jobbar i vad som skulle kunna kallas ett intellektuell yrke. Nåväl, därmed inget sagt om min egen fallenhet för denna roll.
Hur som helst har jag fram till åren runt 2000 satt en ära i att prenumerera på två tidningar, en lokal och en rikstidning. Det var uteslutet att inte stödja lokal press. Runt den tiden började dock artiklarna förändras. Plötsligt skulle namnen på skribenterna framhållas och bilder på beskäftiga människor benämnda reportrar började fylla tidningarna; som vore det frågan om idoler/stjärnor av något slag. Tonen förändrades och fick en tydligt uppfostrande ton. Man ville styra samtalet och utbilda. Man skulle ge en fördjupning och förklara komplicerade sammanhang. Ja jösses maken till uppblåsthet har jag sällan skådat.
”Ja jösses maken till uppblåsthet har jag sällan skådat.”Hans Emanuelsson
Det blev alldeles för pretentiöst för min smak. De här skribenterna var ju enbart självutnämnda experter. Det finns ju ingen reell substans bakom ambitionen, bara stora egon. Dessutom var det ju en tydlig politisk agenda bakom texterna. Där någonstans tröttnade jag och har nu helt slutat läsa nyheter. Jag skulle inte få för mig att betala för en tidning under rådande omständigheter. Inte heller att ens prata med en reporter. Jag vill inte bli "uppfostrad" av en yrkeskår som jag inte litar på utifrån vad de egentligen vill med sina artiklar och som inte är i närheten att ha den kunskaps- och bildningsnivå som skulle krävas för den självpåtagna rollen som folkbildare.
Hans Emanuelsson
