Jag tror att ni underskattar dem ni vill vinna till er sida
Samuel Jönsson och Ellinor Johansson, båda tydligen starkt förankrade inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen, tar på TA:s debattsida en gammal och förlegad infallsvinkel i bruk när det gäller att mobilisera ”arbetare” till att inte bara delta i EU-valet utan med självklarhet också välja en viss LO-kandidat som de föreställer sig att ”svenska arbetare har flera tydliga prioriteringar tillsammans med”.
För uj, uj uj, så det osar förlegad klasskamp och underskattning av tankeförmågan hos de 60 procent av ”arbetare” som vid förra EU-valet inte röstade alls. Samtidigt som man påpekar att bara 20 procent av ”tjänstemännen” också avstod från att delta i valet. För att riktigt gnugga in faran med detta talar man för säkerhets skull också om att en tjänsteman är en arbetares chef som har helt andra prioriteringar i livet. Tjänstemannen lever ett lyxliv medan arbetaren lever i något som närmast beskrives som armod! Och inte bara det, tjänstemannen tycks enligt såväl Samuels som Ellinors erfarenheter också vara fullständigt likgiltig för den underställde arbetarens hälsa och framtid. För ”när din chef röstar är det inte din låga lön, din arbetsmiljö eller dödsolyckor på jobbet som står i fokus” menar de båda utan bara tjänstemannens eget lyxliv med pooler och hans AC-system.
Varför skall tjänstemannen i sin allmänna uselhet då låtas fatta politiska beslut åt arbetaren frågar sig retoriskt både Samuel och Ellinor. Och här är väl det enda i hela episteln som jag helt kan instämma i. För visst är det så att den som inte röstar avstår från att ge sin syn på hur EU skall styras. Att det sedan är så att EU är en koloss som borde reformeras är en helt annan sak. Men jag tänker rösta själv i alla fall, så har jag gjort vad jag kunnat. Sedan är det en helt annan sak att just de frågor som man också skrämmer med i inlägget, där det kommande valet kallas ”ödesval”, säkerligen löses bättre på plats inom Sverige och på arbetsplatserna än i Europaparlamentet. För med skamset slokande öron tvingas jag ju erkänna att jag varit en sådan där usel tjänsteman, det vill säga chef, under massor av år. Och min uppfattning ligger ljusår från exempelvis det att ”den arbetsrelaterade tryggheten hamnat i skymundan” eller att svenska företag generellt sett behöver stöd av EU för att få bort skadliga kemikalier.
”För visst är det så att den som inte röstar avstår från att ge sin syn på hur EU skall styras.”Lars-Olof Svedberg
De allra sista påhoppen på det Samuel och Ellinor kallar ”din chef”, det vill säga nonchalansen och egoismen om högerextremism, jämställdhet, kultur, klimat och annat sådant väljer jag att försöka glömma. För hela inlägget är ju hållet så i den tydliga gamla principiella klasskampens anda att det mest är ett slags svart-vitt resonemang som numera mest bara försöker svärta ner den man argumenterar mot. Livet är inte sådant numera, Samuel och Ellinor! Ni bör argumentera med justa fakta. Kanske kan ni övertyga några med argumenten men jag tror att ni underskattar dem ni vill vinna till er sida. För jag tror att de kan tänka själv…
Lars-Olof Svedberg
