Jag behöver bilder på en blodig Jesus!

På lördagen går vi på torget och hör Frälsningsarmén sjunga, vi lägger en peng i deras kokande gryta, på söndagen går vi till högmässan och tänder ett ljus vid altarringen. Vi känner oss lite präktiga i vår rosa Barbie och Ken värld, där ingen ting får störa vår idyll. Vi accepterar att babyns kiss är blått på TV och det är helt naturligt för oss att kvinnans menstruation är en färglös vätska.

Men verkligheten är en annan, Anitha Ljung!

Frälsningsarmén sjunger om att Jesus lever, kyrkans ljus har symbolvärden långt utöver här och nu. Den verkliga babyns kiss är gult och kvinnans blod är rött. (Jag börjar ana att det gäller även drottningen och prinsessorna, fastän vi kallar dem blåblodiga).

Och Jesus blödde hejdlöst före och under sin korsfästelse!

Han gjorde det för att Du och jag skulle kunna få förlåtelse för våra synder.

När han genomgick det som avbildas i Trelleborgsbiblen tror jag att Han såg all synd som hade varit, all synd som var och all synd som skulle komma framgent.

Hans far, Gud, lät Honom bära skulden!

Såren och blodet på Hans kropp var kanske inte det jobbigaste för Honom att genomlida.

När Han fick bära skulden för den lilla flickan som utnyttjades sexuellt, juden som gick in i gaskammaren eller för att den där mannen inte kom hem efter jobbet den där septemberdagen på Manhattan år 2001, så var det tyngre än piskrappen på ryggen.

Han fick genomlida slag för vår ovänskap, våra hårda ord och våra brustna relationer.

Jag kommer inte att klara av att på domens dag förklara bort mina brott. Det kollektiva som jag inte reagerat mot eller min egen synd, gör Du?

Därför Anitha Ljung, behöver jag en blodig Jesus, en som köpt mig fri med sitt blod.

Otäckt? Ja. Befriande? Definitivt!