Integration – en möjlighet, en skyldighet,en rättighet
Integrationsfrågan är en framtidsfråga som uppmärksammas runt om i världen. FN-verksamheter-WGR och ATC, EU:s olika organisationer som ECRE, EU-kommissionens grupper, ERF, ECRI samt alla länder i världen med sina olika organisationer och olika nätverk som aktivt arbetar med integrationsfrågan. Ingen i hela världen har löst integrationsfrågan men vi har kommit olika långt beroende på hur utbredd frågan är i olika länder.
Att bara arbeta fram kunskap utifrån ovan nämnda organisationer räcker inte. Kunskapen som nås ska bearbetas, användas för att utveckla integrationsarbetet i våra olika länder. Kunskapen ska tas ner till lokal nivå användas i samhället; av skolor, myndigheter, företag, arbetsplatser, grannar, bostadsområden, föreningar o liknande. Det är den kunskapen vi inte har använt eller tagit till oss full ut för praktiska ändamål.
Integration betyder också att förena delar till en större helhet.
Den som bosätter sig i ett nytt land måste hitta en strategi för att ingå i en ny gemenskap utan att utplåna sig själv. Det är där vi kan vara till viktig, stor och glädjande hjälp på vårt sätt. Individens rätt och lika värde innehåller även rätten att vara olik.
Människor som i sin vardag hela tiden känner att de blir satta i utanförskap blir inte harmoniska. Den som förtrycker en känner man hat och ilska emot. En normal känsla i en normal själ. Om man inte får tala sitt språk då är man förtryckt.
Om man utövar och behärskar sitt modersmål så har man stora framgångar vid inlärning av sitt nya språk det vill säga svenska. Med andra ord utövande av språk ger snabbare kunskap till nya språk.
På 1950-talet utövade man också förtryck mot svenskar i Tornedalen som hade meänkieli som modersmål. Inne på skolan och skolgården fick barnen inte använda meänkieli, sitt eget språk.
Det finns mycket skrivet och forskat kring denna företeelse som man i dag inte vill veta av.
Vi måste öppna vårt samhälle, våra hjärtan, skaffa oss kunskap för att folk ska förstå oss och vårt samhälle.
Den gemensamma strategin måste vara – möjlighet – skyldighet – rättighet.
Lisbeth Gisselquist
