Ingenting har förändrats

I min ungdom jobbade jag på kommunens största företag och tjänade cirka 7.50 kronor/timme, en ask cigaretter kostade 2.50=en tredjedel av min bruttotimförtjänst. I dag ger motsvarande jobb cirka 120 kronor/timme och ciggen kostar 40 pix.

Enkel matematik säger: Ingenting har förändrats, vår köpkraft är inte större, vi pratar bara om "högre lön".

Självklart är det så, att om min lön stiger så stiger också lönen för dem som producerar och hanterar de varor jag spenderar mina pengar på. Slutresultatet blir plus/minus noll.

Ovanstående har, så klart, noterats av en del "smarta" företagare, och för att driva upp sina redan osjäliga och overkliga förtjänster så flyttar man sin tillverkning till annat land. Många gånger till länder där pinsamt lågavlönade, ibland även minderåriga, producerar varan till ett mycket, mycket lägre pris. Men utpriset till konsumenten följer inte samma mall, prissänkningen är bara för att "grilla" konkurrenterna.

Sådana här tillverkningsflyttningar gynnar absolut inte det svenska näringslivet, det resulterar i ökad arbetslöshet, ökade sjukskrivningar, minskad nationell kompetens men även tjockare plånböcker för ett litet fåtal.

Ibland undrar man om de aldrig får nog och vad skall de med alla dessa pengar? En vinst på 10 miljoner i veckan ger 500 000 stycken "tjugor". Satte de sig ner och eldade upp dessa "tjugor", en och en, skulle de inte hinna med något annat i sitt liv.

All den tillverkning som flyttas till bland annat Asien, ger så klart lite plus åt asiaterna men skapar också en allt större oro i vårt land. Jag minns att min farfar på sin tid ofta talade om "den gula faran". Vi tolkade då detta som att han befarade ett kommande stort krig mellan "gula" och "vita".

Nu förstår jag bättre vad han egentligen menade: Asien tar över hela världsproduktionen, med allt vad det innebär.

Värst är att giriga svenskar hjälper till i denna katastrof! Är det bara jag som fattat detta?

Lars Söderberg