Hur ska vi lärare lära ut demokrati när vi har diktatur?
Nu djä..ar får det vara nog.
Jag lovade mig själv att denna gång skulle jag inte engagera mig för mycket när den nya chefen kom med sitt program om förändringar, man har ju varit med om många så kallade förändringar, utan jag skulle åse det och invänta min pension, men
För det första – när Lisbeth Netteberg säger att man inte gjort något fel under förändringsarbetet och inte kommer att förändra något, trots massiv kritik, samtidigt som hon betonar att hon ska erbjuda diskussioner och dialog, vet jag inte om det är hon eller jag som missuppfattat något.
Meningen med diskussion och dialog är väl att man ska ha en öppenhet mot varandra i hopp om att det ska leda fram till förbättringar och skapa grund för utveckling. En kan väl inte ha rätt hela tiden
Lärarkåren som helhet är nog rätt så bra på att känna vad som är bra och dåligt med de förslag som lagts och känner snabbt av om de förändringar man gjort är bra för verksamheten. Fotfolket vet nog lite mer om detta än både förvaltningschefen och politikerna. Vi finns ju mitt ute i verkligenheten.
För det andra – "lärarna har det medinflytande som lagen ger dem". MBL det vill säga medbestämmandelagen blev känd under slagorden "tuta först men sedan kör vi". Arbetsgivaren ger lite information men sedan bestäms allt ovanför de anställdas huvuden.
"Det är ju vi som äger och betalar". Precis så går det till här.
Med tanke på att lärarkåren är en mycket högt utbildad yrkeskår och med många olika erfarenheter är det mycket förvånande att detta får ske. Dessutom ska vi lära ut ett demokratiskt arbetssätt. Tänk på att barn inte gör vad vi säger utan hur vi gör. Eleverna ser ju vad som händer på deras skola. Vi säger att man ska stå upp för sina åsikter men lärarna har blivit så rädda att vi inte ens skriver under insändare med våra namn av rädsla för konsekvenserna.
Hur ska vi lärare lära ut demokrati när vi har diktatur? Låt vara att vår diktatur heter "tydligt ledarskap".
För det tredje – detta förnekande av att det förekommer repressalier mot kritiker. Tyvärr så förekommer det. Sämre löneutveckling, lärare tas in till uppläxande "förhör", nedvärderande miner och avsnoppande svar när någon vågar vara öppet kritisk. Vissa blir alltså sämre behandlade helt enkelt och det gärna inför publik så att andra ser och hör detta. En ren skrämselstrategi som heter duga.
För det fjärde – eleverna har blivit "produktionsnyckeltal". Och så har man mage att säga att man sätter eleverna i centrum
Tyvärr så finns det än mer att kommentera men jag orkar inte - jag måste förbereda mig inför morgondagens lektioner.
Nu finns det bra krafter bland rektorerna och processledarna, det finns bra saker som utvecklat skolan, det finns nya och fina lokaler på vissa håll, förändringarna är inte bara av ondo men sättet de genomförts på är hälsofarligt.
Oviljan att lyssna, oförmågan att ta till sig kritik, oförmågan att se personalen som en resurs och ej ett hinder – allt detta gör att Söderslättsgymnasiet är som ett skepp som är på väg mot isberget med en kapten som ej kan återta en given order.
En order som leder till en situation som kan bli en katastrof för elever, lärare och skola. Och i sista instans för kommunen.
Ta ert ansvar politiker. Vakna upp. Lyssna på er lärarkår!
En lärare som tidigare
var mycket stolt över att vara anställd på
Söderslättsgymnasiet
