Hur många enkäter ska vi behöva svara på?

Det är rätt smickrande för mitt ego, faktiskt, men det var inte jag, även om jag i sak håller med den falska Muh. Jag var visserligen där, såg och skrev -

under signaturen Muh - om det som beskrivs i "Blåsningen". Men det är inte jag som är Muh - nu. Spelar roll! Budskap är viktigare än signatur. Eftersom jag nu känner mig provocerad att tycka nåt - så gör jag det! Tyst har jag betraktat utvecklingen på gymnasiet efter valet. Förhoppningarna på den nya regimen var gigantiska. Nu ska det väl äntligen hända något på ledningsfronten! Det gjorde det! Det hatade spjutet försvann från bildskärmarna. Minsann!

Enkät efter enkät visar missnöje med skolledningen. Men ledningen sitter kvar. Vad lönt! Hur många enkäter ska vi svara på innan nån fattar? I stället för att samla sig till manifestation mot ledningen, som man borde, går kollegiet över till lågenergi. I stället för att förmå äldre lärare med lång erfarenhet att stanna kvar låter ledningen dem fly till förtida pension. Överlevnadskodex kallas det visst. Därför att man inte orkar. Och så friseras sjukskrivningstalen. Så bra då!Under den tidigare förvaltningschefen ägnade sig rektorerna, som var färre till antalet, förresten, åt sådant som rektorer ska ägna sig åt, nämligen att delta i verksamheten. I dag sitter rektorerna i ändlösa möten med förvaltningschef och den gigantiska staben. I stället för

pedagogisk ledning, ett normalt rektorsuppdrag, har dörrar sågats upp och försetts med fönster för att "få insyn i verksamheten". Vad tror de att vi lärare gör bakom stängda dörrar - spelar roulett? Den smula avskildhet som en stackars lärare behöver får dock ännu avnjutas på toaletten. Trots ny politisk ledning är förhållandena inte bättre än på den "gamla tiden", som kostade skattebetalarna rejält med slantar. På löpande räkning debiterade leverantören miljoner (över fem!) för ett industrikoncept för skolan utan att Egil Ahl höjde ens ett ögonbrynshår. All individuell fortbildning för lärare avskaffades. I stället kallades några värdelösa föredragshållare in för att leverera sanningar som är väl kända av pedagoger sedan årtionden. De enda som hade nöje av dessa föreläsningar var folket i ledningen, som - precis

som Ulf Persson skildrar - satt längst fram i aulan och vred nackarna till nackspärr för att kontrollera att ingen smitit. Nåja, Anna-Lena Brundin var ju rätt kul även om alla undrade vad hon hade att tillföra.

Ett högt gage behöver inte vara lika med hög kvalitet. Nä, gott folk! Det ska mer till än en "Blåsning" i julklapp för att fixa detta! I december 2006 skickade signaturen Kvack en julklappsönskan till kommande nämnd: "Befria oss från denna organisation av kolossalformat och låt oss äntligen få arbetsro!" Årets önskelista upptar fortfarande denna julklappsönskan.

Därför: Kära föräldrar och elever, ärade politiker, värderade läsare och skattebetalare: Med eller utan ligghallar - en ko har det bättre på Revingehed än personalen på Söderslättsgymnasiet.