Hur lätt får våra barn diagnosen ADHD?
Barnet ska ha svårt att leva ett vanligt liv annars kan man inte kalla det för funktionshinder. Vissa läkare, lärare och många psykologer gör det oerhört lätt för sig genom att stämpla barn med en diagnos ADHA eller DAMP. I stället för att ta tag i problemet som barnet har så är det lättare att bara ge en diagnos och sedan skriva ut medicin. Man är väldigt snabb till att hitta diagnoser när man inte kommer fram till barnets verkliga problem. Vilket givetvis är hemskt för barnet som stämplas för all framtid.
Jag menar att ett barn kan må dåligt av många olika anledningar utan att ha ADHD. Allt fler barn idag stämplas med denna diagnos. Ett barn som inte följer skolans regler klassas snabbt som ett barn med ADHD-problem. Ett barn kan ha svårt att sitta still, ha hemskt humör, vara uttråkad utan att det är något fel. Som barn måste man få visa både goda och dåliga sidor utan att klassas till ADHD. Och förmodligen ser inte barnets dag ut så varje dag. Vad är normalt och vad är avvikande? Var går gränsen och vem bestämmer gränsen?
Ett barn måste liksom vuxna få ha humörsvängningar, hamna i konflikter, ha kroppsliga problem utan att snabbt bli stämplad med en diagnos och sedan medicineras med tabletter. Vilken kränkning för barnet. Som förälder måste man kräva ordentlig utredning av sitt barn. För dessa barn handlar det med största synnerlighet om trots.
Läste en artikel där EU:s medicinska experter skrev att om problemen endast visade sig i skolan, men fungerade bra under loven så borde man vara försiktig med sina antagande om ADHD. Vissa föräldrar eller lärare försöker ställa diagnos efter att ha läst en bok med en lista över ADHD-symptom. Att bara veta om ADHD-symptom eller ha problem på särskilda områden som beteende eller skolprestationer är inte nog för att ställa en klinisk diagnos.
Barn måste få vara annorlunda utan att man måste ställa en diagnos. Man kan inte stämpla alla som är olika till ADHD. Vem kan bevisa eller mäta om dessa barn har en kemisk obalans i hjärnan?
Vi måste se till att fodra av läkare, psykologer och skolpersonal att de gör en väldigt lång och noggrann undersökning, där det ska till starka skäl och orsaker för att döma ett litet oskyldigt barn till en sådan diagnos.
